Skratta inte nu. Det finns mycket som talar för att de nordligaste delarna av landet går en strålande framtid till mötes.

Motorn är naturligtvis gruvnäringen. Exporten av mineralvaror står redan för 12 procent av Sveriges totala varuexport och 90 procent av all järnmalm i Europa bryts i övre Norrland. Snart är andelen ännu större.

Högst upp i Sverige genomförs just nu några av landets största industriinvesteringar.

Statliga LKAB öppnar nya järnmalmgruvor i Gruvberget, Leveäniemi och Mertainen.

Boliden investerar för ny kopparbrytning i Aitik.

Northland Resources satsar fem miljarder på en ny järnmalmsgruva i Kaunisvaara utanför Pajala.

Avalon Minerals vill öppna den nedlagda koppar- och järnmalmsgruvan i Viscaria.

Jokkmokk Iron Mines står beredd att starta nya järnmalmsgruvor i Kallak och Ruoutevare.

Ett högt marknadspris som kommer av en till synes omättlig kinesisk efterfrågan på stål är förstås huvudförklaringen till varför detta händer just nu. Men en rad politiska beslut ligger också bakom gruvfebern.

Avregleringen av den svenska gruvnäringen samt offentliggörandet av Sveriges geologiska undersöknings (SGU:s) register är viktiga händelser som direkt bidrar till den svenska gruvboomen.

Malmen ligger där den alltid legat. Men konkurrenssituationen triggar gruvbolagens drivkraft att bryta malm och hitta ny: 2011 satsade drygt hundra företag tillsammans 700 miljoner kronor på mineralprospektering.

Men det finns orosmoln. Gruvbrytning, särskild sådan som sker i underjordiska gruvor, kräver enorma mängder energi.

En avveckling av kärnkraften skulle kunna få ödesdigra konsekvenser. Ett högre elpris med ett öre per kwh skulle, beräknat på 2009 års siffror, enligt Riksdagens utredningstjänst ge ökade kostnader för industrin i Norrbotten med 31 miljoner per år.

Exportberoende företag som verkar på en global marknad har små möjligheter att föra över dessa kostnader på kunderna. Risken är istället stor att svenska företag blir utkonkurrerade.

Dålig infrastruktur är ett annat bekymmer. I slutet av året, när produktionen i Kaunisvaara satt igång, kommer 90 ton tunga malmbilar rulla på smala och slitna vägar de 15 milen till Svappavaara, där malmen omlastas till järnväg för vidaretransport till Narvik.

Ett annat gissel är kompetensförsörjningen. Inte mindre än 5000 arbetstillfällen kommer att skapas direkt inom gruvnäringen i Norrbotten bara de närmsta åren.

Men hur många arbetslösa gruvingenjörer finns det?

Och hur står det till med bostäderna?

I den nya gruvorten Pajala, sju mil norr om polcirkeln, står idag 830 personer i den kommunala bostadskön.

En som redan flyttat dit är Harry Rantakyrö, tidigare stridbar ordförande för Gruvtolvan, som ”bytt sida” och nu arbetar med personalfrågor för Northland Resources.

För Västerbottens-Kuriren (7/7) vittnar han om växtvärken som drabbat orten:

”En av byborna jag mötte sa ’Helvete Harry, nu är det så mycket folk på Konsum så man måste ta en sup för att tordas gå in’”.

Det saknas således inte gruvliga problem.

Men glöm alla eventuella föreställningar om bittra bidragstagare i en tärande del av landet.

Det är brytningstid i norr.

S

Populära pistvakter från den påhittade byn Svartlien i Lapplandsfjällen.