Få politikområden är så misshandlade som integrationsfrågan. Det visades senast av den debatt som följde de åtta integrationspolitiska punktförslag som Folkpartiet lanserade under veckan.

Självklart kan man vara kritisk till förslagen i sig. Men få av kritikerna verkade vara intresserade av någon verklig diskussion.

Centerpartiets Abir Al-Sahlani hävdade att ”Folkpartiet ger sig på människorna istället för de strukturella problem som finns”. Mehmet Kaplan (MP) kallade Folkpartiets utspel för ”osmakligt”, och hävdade att allting grundas i partiets sjunkande opinionssiffror.

Socialdemokraten Fredrik Lundh Sammeli menade att Folkpartiet ”spär på fördomar och skuldbelägger invandrare”.

Aftonbladets ledarsida ropade populism för femtioelfte gången iordningen ( 13/6). Och så vidare.

Men kan det vara så enkelt att ingen konspiration föreligger, och att det i grunden invandringspositiva Folkpartiet har lagt sina förslag för att de vill komma till rätta med ett viktigt samhällsproblem? Detta tycks inte ha slagit någon av de politiska motståndarna.

Man är mer intresserade av att ägna sig åt osakliga tjuvnyp och klistra på FP attityder som partiet inte har, än att diskutera sakfrågan och komma med konstruktiva idéer. Det verkar nästan som att man struntar i de människor som förslagen egentligen handlar om. Att grundlöst utmåla politiska motståndare som grumliga typer är viktigast.

Det finns undantag. Socialdemokratiska Folkbladets politiska chefredaktör Widar Andersson konstaterade igår nyktert att ”förslagen är inte anmärkningsvärda på något sätt”.

Vad man än tycker så är det faktiskt inte höjden av kosmisk ondska att föreslå att nyanlända som har svårt att få jobb ska få stärkta incitament att flytta dit jobben finns. Inte heller är språktestförslaget på något vis främlingsfientligt eller ens särskilt ovanligt i ett internationellt perspektiv.

Kanske är det naivt att hoppas på en sansad integrationsdiskussion. Men så länge reaktionerna på förslag som Folkpartiets fortsätter att se ut som de gör är det inte främst partiet i sig som kommer att skadas.

De som drabbas hårdast är de utrikes födda som får fortsätta att leva i arbetslöshet. Men det verkar de nyanslösa kritikerna strunta i.