Med risk för att strö salt i polisens sår kan jag inte låta bli att fråga varför det dröjde över en vecka innan polisförstärkningen sattes in? Jag vet att Riksmordkommissionen inte har lov att ta egna initiativ, utan får invänta att polismyndigheterna ber om hjälp. Fast den regeln är inte absolut, rikspolischefen kan gripa in och beordra Riksmordkommissionen att ta över, ungefär som ett svenskt FBI skulle fungera. Fast så vill vi inte ha det, eller?
I 85 procent av de årligen 100-150 fallen av uppsåtligt dödande har polisen inom två dygn efter ett mord fått fram en misstänkt gärningsman . Övriga 15 procent blir ”spaningsmord”, av vilka en tredjedel till sist klaras upp.
Morden förra måndagen på de två små barnen i ett villakvarter i Arboga klassificeras nu internt inom polisen som spaningsmord. Till skillnad från mig är Riksmordkommissionens chef Dag Andersson inte alls frustrerad av misstagen som den lokala polisen och åklagaren verkar ha begått. Jag frågade honom i dag och fick till svar att nyhetsflödet har han inte följt, och jag borde inte döma polisens insatser efter mediernas rapportering.
Andersson har förstås rätt. Ändå kan jag inte skaka av mig känslan av att polisen i det här fallet verkar ha klantat till det ungefär som polisprofessor Leif GW Persson varnade för i sitt sommarpratarprogram 2004.
När polisen säger att den jobbar brett och förutsättningslöst ska man dra öronen åt sig, raljerade Persson, för det betyder bara att polisen inte har en aning om var den ska börja leta.
Så gissa vad jag tänkte när förre rikskriminalchefen Tommy Lindström i morse förklarade i radion att fördelen med att koppla in mordkommissionen är att den förutsättningslöst försöker lösa mordfallet. Detta efter att den lokala polisen i Arboga snabbt gripit de mördade barnens far och lika snabbt avfört honom från varje misstanke. För att i stället rikta sökarljuset mot den 31-åriga tyska kvinnan.
Visst kan misstankarna mot henne ha räckt för ett anhållande, rent av för häktning. Otur bara, eller vad man ska säga, att polisen missade att utfärda rikslarm innan hon hann hem till Tyskland. Åklagaren lyckades heller inte utverka en formellt korrekt arresteringsorder för att få kvinnan utvisad av tyska myndigheter. Av någon anledning vidarebefordrade ändå Rikskriminalen det felaktiga dokumentet till Tyskland, där kvinnan helt riktigt hade förutsatts på fri fot.
I väntan på att den skadade mamman kan höras och på DNA-proven som kan knyta den misstänkta kvinnan till brottet, alternativt avföra henne från utredningen, är Riksmordkommissionen sedan i går på plats. Fullt sysselsatt med att sortera och mata in Arbogapolisens uppgifter i kommissionens databas.
