Fältartisten Roland Rosenqvist har varit i Bosnien, Kosovo, Afghanistan och i farvattnen utanför Libanon och i Adenviken.
Foto: Per Klingvall/Anders Gummesson
Till vardags är Roland Rosenqvist sedan 20 år tillbaka sångare och med en särskild förkärlek för soul. Men när jag träffade honom i Sälen var det i hans roll som ordförande för en gren av frivilligrörelsen, Fältartisterna. Totalt finns 733 artister i rullorna, till exempel Sarah Dawn Finer.
Fältartisterna sprider glädje bland våra soldater, men de fungerar också som jourhavande medmänniska:
– Det kan kännas obekvämt att tala ut med kamraterna på plats och då händer det att soldater kommer till oss för att prata av sig.
Ett annat exempel är motorcyklisterna i FMCK som utbildar mc-ordonnanser och står till förfogande vid civila katastrofer. Kustjägarna bidrar till försvaret med en strids- och underrättelseenhet i amfbiekåren. Inom ramen för hemvärnet har drygt 30000 personer avtal med försvarsmakten.
Vid sidan av den försvarsorienterade frivilligrörelsen finns till exempel Civilförsvarsförbundet som bland annat organiserar frivilliga resursgrupper i kommunerna, som är beredda att rycka ut vid stora kriser och olyckor.
Militärt och civilt summerar det till en verklig folkrörelse med totalt 600 000 medlemmar, som lite i skymundan till en billig penning gör stor skillnad för försvaret och i skyddet av samhällets sårbarhet. Men frivilligrörelsen är också viktig för folkförankringen av försvaret av Sverige.
När värnplikten försvinner bryts en tradition och därmed försvinner också den indirekta medborgerliga delaktighet i svaret på statens existentiella grundfråga. I Opinioner 2009 (MSB) är det bara 46 procent som svarar absolut ja på frågan om väpnat motstånd.
Därmed blir frivilligrörelsens medlemmar ännu viktigare som ambassadörer för att möta en fallande försvarsvilja. Att nästan hälften av dem som är mycket intresserade av försvaret är rejält kritiska mot försvarspolitiken visar att många av ambassadörerna inte heller har något glatt budskap att sprida vid fikaborden.
Om man ska kunna vända trenden är det viktigt att rikta om försvarspolitiken så att den vinner större uppslutning – folket vill att Sverige ska kunna försvaras. Att det sker tror jag också är avgörande för att behålla ett brett stöd för att Sverige ska delta i internationella insatser. Det kan bli en snabb vindkantring i opinionen om vi får ökade förluster.
Mot bakgrund av att försvaret har försvunnit på hemmaplan måste synligheten öka och förankringen få fler former. Det var jättebra och viktigt att kronprinsessan Victoria besökte soldaterna i Afghanistan. Kungen skulle kunna delta vid medaljeringen av hemvändande förband.
Men det handlar också om att bättre ta hand om frivilligrörelsen. Det får naturligtvis konsekvenser att hemvärnet ska reduceras med 50 procent. Det kan bli rejält mycket svårare att rekrytera till frivilligrörelsen när möjligheten att få göra skäl för medlemskapet minskar.
Här behöver regeringen, försvarsmakten och myndigheten för beredskap och samhällsskydd tänka till igen – inte minst eftersom det både rör sig som en billig resurs och en viktig del i det som förankrar försvaret hos folket.
Men det är inte bara politiker och myndigheter som borde få en tankeställare, utan även den militära frivilligrörelsen. Den måste förändras i en ny tid. Det pågår en diskussion om hur man ska gå vidare. Den kan inte pågå i evighet.






