Tidsserier – det är bra det! Så säger vi till varandra, jag och kollegan på Aftonbladet , Ingvar Persson, när vi travar bort från LO-borgen.

Undersökningen Röster om facket och jobbet har LO genomfört fem gånger tidigare – 1988, 1993, 1998, 2002, 2006 och nu senast 2011. Under året har ett antal rapporter i olika ämnen presenterats och igår släpptes den sista rapporten, denna med temat ”Friheter och förmåner i arbetet och upplevd klasstillhörighet”. Det är en intressant rapport. Både resultaten, men också frågorna man ställer, väcker tankar och funderingar kring dagens arbetsliv i stort och smått.

”Man tror att det har hänt väldigt mycket i arbetslivet, men det stämmer inte alltid”, konstaterar den nye LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson vid pressträffen.

Det har han rätt i. Flera av frågorna som ställs gällande förmåner och friheter visar att mycket består. Andelen LO-medlemmar som kan ta fem minuters paus utan att be om lov eller ropa på avlösning är exempelvis parkerad vid 80 procent. Möjligheten omfattar inte fler idag än 1988 – trots att den enligt LO borde vara ”självklar”. Tittar man på lite nedbrutna staplar visar det sig förstås att de LO-förbund som ”drar ner” snittet i just denna fråga är framför allt Kommunal och Handels.

Jo, det ter sig logiskt, antar jag. Såväl i en kassa som i en vård/omsorgssituation är det förstås en dålig idé att försvinna utan att informera en kollega, även om det bara gäller ett snabbt toalettbesök. Arbetsuppgifternas karaktär måste ju påverka de här siffrorna på ett rätt naturligt sätt. Så naturligt att jag frågar mig om kassörskor och omsorgspersonal verkligen tycker att det är så himla ”självklart” att man ska kunna gå iväg utan att säga till kollegerna? Kanske är det inte just där man ser problemet, utan i schemat eller personalintensiteten?

Vid pressträffen frågar jag om LO har någon kartläggning av vilka förmåner och friheter som medlemmarna själva värderar högst eller önskar sig.

Det är väl, tänker jag, ganska avgörande för ett fackförbund att veta sådant om man ska kunna arbeta utifrån medlemmarnas preferenser? För tänk om de där 20 procenten som säger till när de går på dass tycker att det är en ganska naturlig följd av arbetets art? Något som uppvägs av personalrabatter – vilket enligt undersökningen är mer ovanliga i andra fackförbund. Och tänk om målarna och byggarna och metallarna inte tycker att det är så konstigt eller förlegat att försvinnande få av dem kan jobba hemma ibland?

Nej, LO har ingen sådan kartläggning av preferenser. Jag frågar även om de använder ofriheterna och förmånerna (eller frånvaron av dem) som argument i avtalsrörelserna. Jo, det gör vi förstås, säger Thorwaldsson, men medger att LO kanske inte varit så bra på att slåss för kvinnornas rätt till frihet under arbetstiden på sistone. Snarare har försöken att få upp deras löner resulterat i lite tajtare scheman och striktare arbetstider.

Tidsserier är bra att ha, de kan ge oss mycket att klura på. Men ibland behöver man likväl kompletterande information. Just den här rapporten skulle må bra av en kompis som kartlägger LO-medlemmarnas preferenser och önskemål på dessa områden.