Man kan väl pröva?!
Det är länspolismästare Carin Götblads respons när både Aftonbladets Katrine Kielos och jag i gårdagens avsnitt av Korseld vill veta vad hon tycker om det allt vanligare förslaget om att slå ihop de 21 länspolismyndigheterna till en.
Götblad tar inte tydlig ställning i frågan, men konstaterar glatt att hon är en sån som tycker att man ska prova nya saker, så varför inte prova den här? Länspolismästaren låter rentav mer sugen på en rivstart, utan flera års utredande innan.
Nu kanske en så omfattande omorganisation kräver viss utredning, men den lättsamma inställningen är välkommen. Länge har det stridits fram och tillbaka om polisen ens ska organiseras om. Inte minst facket har satt sig på tvären. Nu verkar allt fler vänja sig vid tanken på att en uppstramad topp behövs. Vi måste, som före detta kollegan och nuvarande riksdagskandidaten Maria Abrahamsson sade i programmet, komma bort från systemet med alla dessa revirstridande ”hövdingar”. Att tanken vinner mark politiskt är uppenbart. De rödgröna står gemensamt bakom en sammanslagning. Inom borgerligheten förekommer samma åsikt i mer spridda skurar. Med lite tur kan man samlas till en blocköverskridande enighet.
Men bara centralisering räcker inte. Lagens långa arm måste vara just lång. En centralisering i toppen bör åtföljas av en decentraliserad lägre nivå – det vill säga fler poliser på kommunal nivå. Även här föreföll Götblad positiv och framhöll goda erfarenheter av de mindre kontor som Stockholmspolisen har öppnat upp – och fortsätter att öppna. Just igår kom pressmeddelanden om att ytterligare tolv kontor är på gång.
Närhet och lokal förankring innebär förstås trygghet. Men fördelen är också att kopplingen till lokalpolitiken blir mer uttalad. Medborgarna ska kunna ställa sina kommunpolitiker till svars när brotten härjar närmiljön och ingenting görs.
