En mening i det första avsnittet av Gardells tv-serie Torka aldrig tårar utan handskar (Svt 8/10) fångar såväl Gardells begåvning som seriens budskap. Enligt Gardell själv ska hans trilogi och filmatisering vara en upprättelse för alla dem som fick dö ensamma och föraktade i inplastade isoleringssalar under 1980-talets aidsepidemi. Med detta lyckas han mer än väl och han gör det med värme och värdighet.

När en av tv-seriens två huvudkaraktärer, Benjamin, förklarar att ”jag vill i mitt liv älska någon som älskar mig” uttrycker han gayrörelsens innersta budskap bättre än någon annan. Det är den unga och vackra, från det instängda till öppenhet nyanlända ynglingen som uttrycker vad han önskar av livet. Allt lovar framtiden.

Rasmus och Benjamin möts i ett Stockholm där de börjar ana att det möjligen är okej att vara som de är. Rasmus kommer från en landsort där elakhet och förakt för allt som inte är konformt har plågat honom från barnkalas till studentflak. Benjamin är Jehovas vittne och strängt hållen i såväl tanke som hjärta. Något gör att de vågar gå sin alldeles egen väg. Den leder dem båda till den äldre och världsvane homosexuella Pauls ”julpimpade” hem. Där finns gemenskap och identitet.

Den ljusa berättelsen om förälskelse, förväntan och förhoppningar går sida vid sida med det kalla föraktets och en hotfull och ännu okänd dödlig sjukdom. Det är plågsamt att se, men det påminner också om att mycket har hänt sedan dess. Dels medicinskt men framför allt med våra värderingar, våra synsätt och attityder. Världen har blivit lite bättre.

Det är betydligt fler i dag än då som finner Benjamins livsessens självklar, men det betyder inte att historien är skriven. Jonas Gardell säger i Aftonbladet (8/10) att han måste berätta, även om det är plågsamt, annars kan det hända igen.

”Om vi glömmer de här männen som blev utfrysta ur samhället, som förvägrades tandvård, som blev förskjutna av sina familjer och till slut blev nerskyfflade i svarta sopsäckar märkta ’smittofara’, om vi glömmer dem, då kan det här ske igen.”

Skräck och hat är mänsklighetens efterhängsna styggelser men de kan hållas stången bland annat med berättelser som Torka aldrig tårar utan handskar. Gardell har fått gåvan och han förvaltar den väl.