Kommentar | Universitetens styrelser
Sådana som jag granskas just nu under lupp. Vi som sitter i börsnoterade bolagsstyrelser har ägnat många svettiga timmar åt att utvärdera vårt arbete. Är vi vassa nog? Förmår vi lyfta bolaget och vara bollplank till ledningen strategiskt? Har vi tillräcklig koll på finanser och redovisning?
Det är bolagens ägare som vill veta, och uppdragen är en naturlig följd av de skandaler som skakat marknadsekonomin. Från Enron till Skandia, en sak blev klar. Ju mer diffus ägarstruktur, desto viktigare blir en formell utvärdering av styrelsen.

Bort med kompistillsättningar och slentrian. In med fräscha vindar och kvalitet. Så lyder nu stridsropet. Det är nyttigt.
Hur har vi det då med andra styrelser, som skulle behöva precis lika fräscha vindar blåsandes över sig?
Våra universitet och högskolor tävlar i dag på en knivskarp internationell marknad. Våra universitetsledningar behöver precis samma stöd som bolagen. Bollplank strategiskt men också uppföljning och kvalitetskontroll.
Får de den hjälpen?
Vi är många som undrat över myriaden av politiskt tillsättningar på högskolorna. Frågan är vad man mer konkret gör åt styrelser där 11 av 15 leds av ordföranden med partibok. Hur rensar man bort kompistillsättningar, trötta politiker utan sakkunskap, förvirrade lokalpersonligheter och stenhårda partsföreträdare som i dag ofta befolkar styrelserna och gör proffsen, som också finns, alltmer utmattade.
Låt mig skissa på två vägar.

Mjukisvägen är att göra som bolagsstyrelserna. Införa formella utvärderingar, som fylls i konfidentiellt av ledamöterna. Kravet då är att den som tar emot resultaten i andra ändan också vill kvalitet, och byter ut folk i de styrelser som saggar. Gör utvärderingarna offentliga.
Det skulle öka trycket på styrelser som inte fungerar, och lämna de som gör ett gott arbete en välförtjänt plats i solen.
En mer radikal linje prövas nu i Danmark. I linje med den analys som bland annat har lett fram till statsministerns globaliseringsråd, har man förstått att högskolor
utan internationell spets inte har något värde, eftersom ny kunskap bara skapas just när man är steget före alla andra. Man har också sagt att danska studenter bara ska ha det bästa, samt att danska universitet ska förmå att locka de bästa från omvärlden.

Sålunda lät man avskeda alla styrelseledamöter i alla styrelser. I stället letade man efter folk som ansågs kunna hjälpa högskolorna att bli just i världsklass. De som passerade nålsögat var en ny typ av folk, som visade sig mycket intresserade av att hjälpa till och aldrig blivit tillfrågade förut. Näringslivsfolk med internationell karriär i fickan, akademiker i världsklass och mycket kvalificerade framtidsexperter med bakgrund från till exempel OECD.
Sedan lät man alla rektorer söka om sina jobb inför dessa nya styrelser, och med frågan hängande över sig: Är detta personen att bygga ett universitet i världsklass? Cirka en tredjedel blev kvar.
Så vågar en regering göra som tycker att medborgarnas framtid är viktigare än kompisarnas.