Juristen, journalisten och författaren Jesús Alcalá tar i en rad artiklar Lars Danielssons parti mot den återinkallade Katastrofkommissionen (Expressen 21/5, 22/5, 23/5 och 26/5). Att Danielsson lämnade felaktiga uppgifter till kommissionen med följden att dess tsunamikritik delvis träffade fel personer medan Lars ­Danielsson i stort sett slapp undan, bekymrar inte Alcalá.

Av vilken anledning Alcalá driver kampanj mot kommissionen vet jag inte. Men förvånande är att Alcalá tycker det är oviktigt om statsministern fick eller inte fick korrekt information från början. För mig är den frågan central för utformningen av regeringens framtida krishanteringsförmåga.

Kommissionen har funnit nya uppgifter på databanden som ”hittades” tack vare att SvD:s reporter Mikael Holmström envisades med att begära ut dem. Förutom att banden visar att Danielsson tvärtemot vad han själv har sagt inte loggade in på sin dator från tjänsterummet, har TV4 avslöjat att Danielsson inte läste mejllarmet på annan­­dagens morgon 2004. Det vill säga larmet om att en sju meter hög flodvåg hade svept in över ett område där 20000 svenskar kunde befinna sig.

Kommissionens genomgång av banden har fått Alcalá att tappa koncepterna så till den grad att han vilseleder läsarna om kommissionens befogenheter.

Visst, kommissionen har hört Danielsson ännu en gång om vad han gjorde annandag jul. Men det är helt i linje med kommissionens förnyade direktiv: ”Vid behov ska granskningen kompletteras med ytterligare genomgång av material och annan utredning”.

Som vi vet har kommissionen också gått igenom Danielssons mejl vid den aktuella tiden. Man kan ha synpunkter på det, men till skillnad från vad Alcalá vill påskina har regeringen som arbetsgivare rätt att gå in och granska en anställds mejltrafik. (Det var just så man fick fast den bedräglige departementstjänstemannen som ansökte och fick miljonbelopp till påhittade jämställdhetsprojekt). Regeringen har också rätt att uppdra åt någon annan – i detta fall kommissionen – att granska en anställds in- och utgående e-post.

Alcalá tror sig vara ironisk när han frågar om kommissionen kan mena att regeringens insatser till nödställda svenskar skulle ha fungerat bättre om Danielsson loggat in tidigare än klockan 13 på annandagen. Frågan är mer relevant än Alcalá inser.

Om Danielsson när han talade med Göran Persson vid åttatiden på morgonen känt till att en flodvåg svept in på en plats där tusentals svenskar firade jul, skulle statsministern inte felaktigt fått för sig att tsunamin var en naturkatastrof utan koppling till Sverige och därför skulle behandlas som en ”biståndsfråga”.

Säga vad man vill om Persson, men han hade inte suttit med armarna i kors om han redan på morgonen fått det korrekta beskedet att det kunde handla om en jättekatastrof med i värsta fall tusentals döda svenskar. Statsministerns passivitet är kanske det främsta tecknet på att Danielsson har farit med osanning.