Det är nyborgerlighetens fel, klagar en man i Affärsvärlden (29/5). Den förför kvinnorna. En av hans ”vassaste kurskamrater” från Handels har fött sitt tredje barn, startat eget och tycker att livet är toppen. Hon har hoppat av karriärjobbet på Stora Företaget och ”bara” blivit mamma och småföretagare.

Offer för gubbstrukturer? Inte. Chefen ville ha henne kvar. Affärsvärldsspanaren har upptäckt något ännu värre. Kamraten har förförts av en ny farlig trend som ”stryper flödet av spetskvinnor till toppen”: nyborgerligheten. Antalet kvinnliga börs-vd:ar är nere i 8 av 294.

Men mannen från Handels tror inte att den borgerliga regeringen förför kvinnor. Den vill ju vara mer sossig än sossarna. Det finns inget nyborgerligt parti, men flera nysossepartier.

Nyborgerligheten ger inte ens utslag i opinionsmätningarna.

Ändå finns den. Den har smugit sig på oss, som en unik s-resistent bakterie i morgondimman. Världens mest jämställda sosseland har bröllops-, baby-, hemmafixar- och trädgårdsboom. Det borgerliga kärnfamiljslivet har blivit det nya svarta. Hur gick det till?

Mannen från Handels
skyller på marknaden. Visst, den ska ge folk vad folk vill ha. Men vet kvinnor vad de vill ha? Han surar över succétidningen Mama (Bonniers), som vädrar ”nygamla familjeideal” i sina bilder av framgångsrika kvinnor som är – mammor. I hans värld är mammor outbildade våp – inte kursettor från Handels. I hans värld förenar sig smarta tjejer med smarta grabbar i the race to the top. Varför vill de inte bli karlar längre? Kanske beror det på globaliseringen.

Trots vår trendkänslighet har vi svenskar svårt att tro att värdeförändringar kan ske utan att vara godkända av Försäkringskassan. Det finns ju bidrag för den rätta livsstilen.

Därför blir vi oroade när svenskar uppför sig som om de bor i New York.

Handelskvinnan kunde ha varit intervjuad i New York Times 2003 under rubriken The Opt-Out Revolution. En journalist upptäckte att karriärkvinnor från Harvard och Wall Street sa upp sig för att bli mammor och småföretagare. Ingen skrev om det i Sverige, utom jag (mamma@home, Prisma, 2006).

Jag upplevde början på detta kulturskak när jag som småbarnsmamma bodde i New York 1987-88. Sällan har jag känt mig så rätt. (Filmen Baby Boom kom 1987.) När jag kom hem sa jag upp mig och gick med i en nyborgerlig folkrörelse – utan att veta om det. 20 år senare vet jag.

Nyborgerligheten är kvinnlig till sin natur. Den är en jordnära nyfeminism som hämtar sin näring i civilsamhällets familje- och småföretagarvärden. Den mångsysslande bondmoran är vår rollmodell. Vi är den lilla världens tysta revolt mot gammelfeminismen och den centralstyrda statsindividualismen.

Men nu ska det
bli rättning i leden.

”Lilla världen tar plats i etern” meddelar SvD (15/6) inför nya P1-serien Heliga familjen som ska syssla med ”politisk familjerådgivning”. Vi ska få lektioner i ”kärnfamiljens korta historia” och ”äktenskapets mörka förflutna”.

Lite väl sent påtänkt bara.

Förra året gifte sig nära 48 000 par. Inte sedan 1969 har så många gift sig. Jag säger som Viktor Hugo: ”En invasion av arméer kan stoppas, men inte en idé vars tid är kommen”. Inte ens FRA.

Elise Claeson är fri skribent.