”Fokus har flyttat från samhället till hemmet, från offentligt till privat”, gnäller Ylva Johansson, välfärdspolitisk talesperson (S) när hon sammanfattar den borgerliga alliansens familjepolitik (SvD 6/9).
Borgerligheten har blivit borgerlig. Det är vad hon gnäller om.
Kanske är det därför Alliansen leder i opinionsmätningarna och går mot en valseger. Den svenska högern håller på att ta över i alla vänsterns gamla bastioner: arbetslinjen, ekonomin, skatterna, skolan, välfärden, regeringsdugligheten. Nu verkar det som också vänsterns sista socialistiska bastion, familjepolitiken, håller på att bli borgerlig.
Eftersom familjen är det borgerliga samhällets solidariska hjärta, känner vi igen en socialist på hatet mot familjen. Länge, alltför länge, fanns det en död-åt-familjen-attityd även bland borgerliga politiker. Jag har debatterat med både Gudrun Schyman (FI) och Birgitta Ohlsson (FP) och det var inte mycket som skilde.
Det har att göra med att vänstern tidigt gjorde familjepolitiken till ”jämställdhetens quick-fix”, som Maria Larsson (KD) skriver i sin debatt med Johansson (SvD 1/9).
I jämställdhetens namn kunde länge de mest otänkbara familjesänkande tankar tänkas högt.
Dumma föräldrar konstruerar kön genom att klä flickbebisar i rosa kläder, sade genusfeminister. Sverige blev unikt i världen genom att högbeskatta barnfamiljer. Hemmafrun skulle svältas ut. Den som var för familjen var emot jämställdheten. Så är det inte längre.
Hemmafrun har blivit modeikon och tv-idol.
Birgitta Ohlsson har blivit mamma och insett anknytningens betydelse. Hon tog med sig babyn till regeringsmöte på Harpsund. Ingen bröstpump syntes till. Att vara en god förälder är idag högsta status – även bland politiker.
I valrörelsens elfte timme har familjepolitiken seglat upp som en av de tio viktigaste samhällsfrågor som avgör valet av parti.
I DN/Synovates mätning (30/8–2/9) ökar familjepolitiken starkt och ligger långt före jämställdheten. Väljarna vill tydligt skilja på dessa två politikområden. Det massiva motståndet mot kvoterad föräldraförsäkring (84 procent) är ett konkret uttryck för en ny högerattityd i svensk politik: socialism är socialism och kan aldrig ursäktas med jämställdhet.
För Ylva Johansson, fd riksdagskvinna för Vänsterpartiet Kommunisterna (1988–1991) är det naturligtvis hemskt att tänka sig att politiker, staten och kommunen, förklädda som ”samhället”, har fått mindre makt över människors liv. Jobbskatteavdragen har på kort tid gett låg- och medelinkomsttagare en rejäl höjning av nettolönen. Högerarbetslinjen flyttar makt från politiken till familjer, medborgare och konsumenter – det vill säga till hemmet och privatlivet.
”Makt över mitt eget liv – det är välfärd”, bekräftade också en tittare i mejl till SVT:s Ekonomidebatt (24/8). Jag tror att det var en kvinna.
Borgerlighetens framgångar beror till stor del på att kvinnor börjat beskriva sig som höger, säger en opinionsanalytiker.
Folkhemmet har flyttat hem till mamma.
Elise Claeson är socionom och fri skribent. eliseclaeson@hotmail.com
