Fnoskigt motstånd mot framtidsbransch

Alla tjänar på vinst! Thorbjörn Larsson, som är direktor vid Ersta diakoni, gick ut hårt i sitt första inlägg, men det fick inte ens Wanja Lunby-Wedin att sätta ramlösan i vrångstrupen. Tvärtom sade hon i sin egen inledning strax efteråt att ”alla är förlorare på om vi inte har några vinster”.

Bringsalen på Ersta med sina milda glasmålningar och bibelord under taklisten är inte den sorts miljö som inbjuder till hårdföra, ideologiska bataljer, men man hade ändå kunnat tro att ett ämne som vinsten i vård och omsorg skulle väcka hetare känslor. Tvärs över Saltsjön tronar Gröna Lund men inte en enda paneldeltagare lockades till varningsrop om tivoli och geschäft. Det långa 1970-talet känns avlägset –och stopplagen som ett enda överhettat mysterium.

”Fnoskigt”, sade helt enkelt förra HSB-ordföranden och kommunalrådet Gun Britt Mårtensson (s) om Perssonregeringens särskilda aktiebolag, som skulle få bedriva vård och omsorg men inte ge utdelning till ägarna. Kooperativa institutets vd Håkan Bystedt tog upp att det bara är 10 procent av vården och omsorgen som produceras privat idag och talade för en snabb ökning till hälften.

Om detta är hållningen hos den praktiskt lagda mittfåran i socialdemokratin blir det en dubbel tragedi att partiledningen av kortsiktigt taktiska skäl har valt att agitera så ihärdigt mot valfrihet och företagande i välfärden.

Dels tappar vi viktig tid i den utveckling av vården från ransoneringsområde till framtidsbransch som författaren Åsa Moberg skissar i den av Ersta initierade debattboken Vinst (Verbum, 2007).

Dels har många sjuka och anhöriga gått miste om de tjänster som privata företag och ideella vårdgivare hade kunnat erbjuda. Sverige ligger väldigt dåligt till när det gäller vårdens tillgänglighet. Vem tror att det hade varit så ifall vi haft fler fristående vårdgivare, som får intäkter först när människor är nöjda med vård och bemötande?

Nå, alldeles fullständig är inte enigheten. Wanja Lundby-Wedin gav sig in i ett resonemang om att det nog är bra med valfrihet men att ”friheten” – den trygga känslan att det alltid finns bra vård och omsorg att vända sig till – är ännu viktigare. Det vill säga: den offentliga sektorn ska vara så bra att det egentligen inte behövs några alternativ.

Men erfarenheten visar ju att den offentliga sektorn inte blir enastående bra, utan tvärtom stel och byråkratisk, ifall den får hållas på egen hand och inte utmanas av fristående krafter.

Valfrihet för patienter och äldre är inte grädde på moset utan en viktig metod för att främja konkurrens, ständiga förbättringar och nya idéer. Dessutom får de anställda fler arbetsgivare – offentliga, privata, ideella – att välja mellan, vilket många av Wanja Lundby-Wedins medlemmar i Kommunal sätter stort värde på.

Oron för att kvaliteten ska urholkas om vårdgivare delar ut vinst möts bäst genom patientval där resurserna följer den enskilde. Då straffas dumsnåla vårdföretagare på enklast och direktast möjliga sätt: genom att inte bli valda.