Polisens sätt att bedriva stora utredningar imponerar inte heller den här gången. En rad olika misstag tycks ha begåtts i samband med förra veckans jätterån i Västberga i Stockholm.
Redan innan helikopterkuppen ägde rum hade serbisk polis hört av sig med ett tips om att den skulle äga rum. ”Vi gjorde verkligen allt som stod i vår makt, utom att själva åka till Sverige och stoppa rånet”, säger polischefen Milorad Veljovic till SvD.
Uppgifterna hanterades slarvigt. Rikskriminalen informerade inte Stockholmspolisen och kringgick den i ett försök att själv stoppa rånet. Någonting som nu har lett till ett internt bråk, vilket justitieminister Beatrice Ask har kommenterat genom att be alla inblandade att ”hålla käft” och göra sina jobb i stället för att gå omkring och ”skvallra”.
Efter kuppen har sammanlagt sex personer gripits, varav fyra har begärts häktade. Två ännu misstänkta personer har satts på fri fot. Men enligt uppgifter från deras advokater saknas tillräcklig bevisning. Samtidigt jagar polisen fortfarande andra.
Förloppet känns igen från utredningen av vårens uppmärksammade attentat mot två personer i Gamla stan i Stockholm. En man som är verksam i reklambranschen greps i sitt hem under stort pådrag och förhördes. Men eftersom uppgifterna som låg bakom insatsen snart visade sig vara felaktiga frigavs han bara en kort tid senare.
Häromdagen kritiserade han polisen för att den inte tycks ha lärt sig någonting av hans fall som de har kunnat ta med sig i jakten på helikopterrånarna. Man frestas att instämma. Utifrån ser alltsammans påfallande sjabbligt ut.
Beatrice Asks purkna reaktion är på ett sätt helt förståelig och kanske dessutom kommunikativt riktig. Många är sannolikt de medborgare som undrar vad ordningsmakten egentligen håller på med. Och länspolismästaren Carin Götblads yttrande i TV4 om konflikten mellan Rikskrim och lokalpolisen – ”det är alltid så här när det händer stora farliga händelser” – inger knappast förtroende. Tvärtom understryker det skälen bakom statsrådets ilska.
Men samtidigt borde justitieministern gräva djupare i de samordningsproblem som uppenbarligen råder inom polisapparaten. De kan inte åtgärdas med ett obehärskat ”håll käften”.
Ansvaret är ytterst hennes och det är hon som nu borde se till att sköta sitt uppdrag som polisens politiska chef i stället för att bara skälla.
Någonting som därutöver är viktigt att ställa till rätta är det märkligt svaga skyddet av polisens helikoptrar.
Den som finns i Myttinge i Stockholm sattes som bekant ur spel. Även polisens möjligheter att ta hjälp av försvaret, som hade två Gripen-plan i luften under kuppen, borde ses över.
Det duger inte att ett rån som påstås ha inneburit en förlust på 67 miljoner för det första inte kan förhindras trots att det sannolikt var möjligt att göra, och för det andra inte verkar kunna bli utrett på ett effektivt sätt.
Det försvagar allmänhetens tilltro till polisen, och stärker dessutom brottslingars självförtroende. Redan helgen efter den tumultartade händelsen i Västberga skedde ett nytt värderån, i Kungens kurva i södra Stockholm.
Hade det hänt utan polisens misslyckande?
