Lite halvkomiskt att Maudan så ofta får höra att hon är arg när hon bara försöker låta lika bestämd som sina manliga partiledarkolleger. I går var det alltså centerledarens tur att sommarprata i Sveriges radio, och bort sig gjorde hon väl inte direkt.

Både som politiker och fenomen fortsätter Maud Olofsson att vara en frisk fläkt. Inte för att hon råkar vara Sveriges för tillfället enda kvinnliga partiledare, det kallar inte jag en merit.
Men trots sin foträta och jordnära framtoning och sitt flummande om ”federalism” går hon hem såväl i moderna storstadsliberala kretsar som hos traditionella centerväljare på landsbygden.

Om det beror på att Olofsson har tonat ner sitt bygderomantiska tal om de regionala och sociala klyftorna vet inte jag, men i dag befinner hon sig i den för partiledare så åtråvärda situationen att hon är populärare än sitt parti.
Även om det kanske ännu inte har satt spår i opinionsmätningarna sträcker sig centerledarens dragningskraft längre än till de egna leden. Det är
ett svårslaget utgångsläge inte bara för centerpartiet utan för hela den borgerliga Alliansen inför nästa hösts riksdagsval.

Detta och annat högvilt i svensk inrikespolitik avstod gårdagens sommarpratare från att kommentera. Maud hoppade till och med över att inpränta att landet behöver färre matade fågelungar och fler ivriga bävrar. Men även en partiledare kan bli lite omtöcknad en sommardag när kvicksilvret darrar över 30 grader.