Foto: HENRIK MONTGOMERY/SCANPIX

Torbjörn och Sylvia på Värmdö får flagga högst fem gånger i månaden, med hot om 20000 kronors vite. Grannen klagade både på ljud (”från lätt irriterande till närmast olidliga”) och ljus (”stressande rör-liga artificiella skuggformationer”). Länsstyrelsen bedömde att de dansande skuggorna omfattades av miljöbalkens 9 kap 3§, om olägenhet för människors hälsa. Och miljödomstolen krävde surrad flagglina.

Börje i Avesta får inte ha hästar längre. 2003 klagade grannen, med hänvisning till sin allergi, varför Miljö- och byggstyrelsen förbjöd hästarna. Börje överklagade hela vägen upp till miljödomstolen. När grannen flyttade dit 1989 fanns tre hästar i stallet. Det spelade ingen roll.

Aina och John i Surte blev efter två års process, ända upp i Miljööverdomstolen, tvungna att flytta sin kompost. Fem meter. Trots att den legat där i decennier, långt innan den klagande grannen byggde sitt hus.

Barnen i Strömstad var nära att förlora sin bollplan då grannen klagat. ”Miljöfarlig verksamhet”, menade miljödomstolen, ty ”störningar från lek och idrott kan påverka människors psykiska välbefinnande”. Man lät sig dock nöjas med ett skyddsnät.

Så fungerar miljöbalken i praktiken, enligt rapporten Är barn hot mot miljön? som kommer i veckan. Allt kan tydligen vara farligt. Även lagen.