Järnridåns fall och Europas fredliga befrielse från kommunismen är en av världshistoriens viktigaste och mest positiva händelser. Människors mod och längtan efter frihet, välstånd och demokrati segrade över ett av de mest brutala, orimliga och ineffektiva samhällsexperiment världen skådat. Efter nära ett halvt sekel av ideologiskt motiverat förtryck, förstörelse och misär i de kommunistiska länderna kunde ett gigantiskt återuppbyggnadsarbete påbörjas.
Trots det erbarmliga utgångsläget 1989 tog en enastående snabb och positiv utveckling sin början. Trots finanskriser, omställningssvårigheter och andra motgångar har livssituationen för de över hundra miljonerna människor i östra Europa förbättrats på ett sätt som är enastående i historien, genom de möjligheter som skapas av demokrati, lagstyre och marknadsekonomi.
Det gamla Östeuropa är nu åter våra grannar i det nya förenade Europa. Men för att kunna respektera och förstå våra grannar måste vi också känna till det lidande de utsatts för under nittonhundratalets brutala historia, först under det nationalsocialistiska samhällsexperimentet och därefter under det kommunistiska. Nazismens brott känner vi till på grund av ett idogt, målmedvetet och mångårigt upplysningsarbete. På samma sätt måste vi också ha kunskap om kommunismens brott. Ingendera kunskapen kan tas för given, och den ena utesluter inte den andra.
Bristande kunskap om halva Europas verklighet skapar bristande respekt, påverkar viktiga beslut och orsakar splittring mellan det nya och gamla Europa. I Europa bedrivs ett viktigt arbete för att bättre uppmärksamma totalitära ideologiers brott. Tre resolutioner har antagits med detta syfte. Den första antogs av Europarådet 2006 och har i år följts av två viktiga resolutioner av Europarlamentet och OSCE. I resolutionerna uppmanas alla länder i Europa att aktivit upplysa och sprida kunskap om nazismens och kommunismens brott, för att hedra offren, möjliggöra Europas återförening, och undvika framtida brott av totalitära rörelser.
Tyvärr är dessa frågor inte så självklara som de borde vara. Samtliga resolutioner har motarbetats av Ryssland tillsammans med stora delar av den europeiska vänstern. Det finns en märklig motvilja mot att se utopiska och totalitära ideologiers effekter när de tillämpas i praktiken, och en tendens att fördöma vissa brott mot mänskligheten medan man medvetet blundar för andra.
Men inte heller antagna resolutioner gör nytta om de inte efterlevs. För Europas och Sveriges framtid kan vi inte fortsätta ursäkta vissa brott mot mänskligheten. Vi måste lära oss av historien för att kunna förstå och identifiera hot mot det öppna samhälle som vi – och framför allt våra grannländer – så dyrköpt har uppnått.
Ökade resurser måste frigöras till fri forskning och nya, seriösa utbildningssatsningar. För detta krävs verklig politisk vilja. Jubileumsåret 2009 är ett lämpligt tillfälle för Sveriges regering att visa detta.
Camilla Andersson-Hjemdahl och Anders Hjemdahl är grundare av organisationen Upplysning om Kommunismen.
www.upplysningomkommunismen.se
Tipsa andra
Ledarsidan | Mest lästa
- Hägglund gillrar en fälla
- Bara en chans till så bättrar han sig säkert
- Sälj SAS innan flygbolag räknas till välfärdens kärna
- Kapitulera inte för statsfeminismen
- S-statsvetare, V-sociologer och FP-ekonomer
- Efter dödsbuden
- Svenska Finland, ett ljusbad för själen
- Tankar som räcker till fyra partier
- Äntligen ska Eva Lundgren granskas
- ”Vi tänker, alltså finns vi inte”


































