Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring tycktes aldrig ta slut. Ändå var den enda nyheten att manskapet i regeringen ökas till 24 personer.

De nyinrättade posterna väcker vidare vissa frågor. Varför behövs exempelvis en regionminister, Anna-Karin Hatt (C), när man samtidigt har en landsbygdsminister, Eskil Erlandsson (C)? Ska den ena styra över kommuner och län, medan den andre basar över socknar och härad?

Gamle C Northcote Parkinson ler i sin himmel. I Parkinsons lag och andra studier i administrationens konst (1958) förutsåg han att det någonstans fanns en gräns där en administrativ kropp blir för stor, och inte längre kan styra effektivt. Parkinsons beräkning om ineffektivitetskoefficienten satte ribban mellan 19,9 och 22,4 personer. Däröver inträder stagnation. Regeringen Reinfeldt II har precis överstigit gränsvärdet.

Men med de nya stolarna ser Reinfeldt till att få utväxling på Moderaternas valframgång utan att straffa de tre mindre allianspartierna. Rätt tänkt, trots trixandet.

Samtidigt är det tydligt att Moderaterna tränger ut de andra. Centerpartiet får som sagt en IT- och regionminister, men berövas sin avgjort tyngre infrastrukturminister. Jobbet går till Catharina Elmsäter-Svärd (M), tidigare finanslandstingsråd i huvudstaden. Man kan ana att Moderaterna inte vill äventyra de viktiga investeringarna i Förbifart Stockholm.

Men det starkaste exemplet är Kristdemokraterna. De har nu, sedan de förlorat sin man på finansdepartementet, samtliga sina ministrar i Socialdepartementet. Den nye, Stefan Attefall, får titeln Civil och Bostadsminister. Den portföljen innehöll på föregångaren Mats Odells tid också finansmarknadsfrågorna.

Finansminister Anders Borg stärker sitt grepp om regeringen. Den nye finansmarknadsministern heter Peter Norman, och saknar traditionell bakgrund inom partipolitiken – han har varit moderat i fyra dagar. Däremot har han en tyngre merit i sitt CV. Han har lett Alfred Berg, där också Borg varit. Därefter har han chefat över 7:e AP-fonden.

Det gnissel som Odells utslag av ideologiskt tänkande lär ha förorsakat på finansen torde därmed vara tystat. Borg plockar in sin egen man. Nu är det pragmatismens räknestickor och kalkylblad som gäller.

Man kan bara gissa vilken slutsats Parkinson hade dragit av själva regeringsförklaringen. Textmassan är 30 procent större än i förra årets, och nästan lika omfattande som i den allra första regeringsförklaringen 2006, men antalet konkreta åtgärder ser ut att bli avsevärt lägre än under den förra mandatperioden.

Reformer har blivit mindre förpliktigande reformambitioner. En värdig uppgift för nästa ekonomipristagare vore att beräkna sambandet: hur långt kan ett ord bli innan det tappar all betydelse för vanligt folks plånböcker?

Alliansen har gjort en storartad bedrift. Den har inte bara blivit omvald, utan har också stärkt sitt väljarstöd. Men man gick till val med Anders Borg på affischerna och med löfte om stabilitet, och det är den helt dominerande idén. Regeringsförklaringen bockar av valmanifestet punkt för punkt, och Borg blir garant för att inget djärvt ska ske därutöver.

Det är att tolka mandatet från väljarna väl snävt.

Men Parkinson ler.

1. Bröd ui

1. Bröd E