Den 8 januari 1964 lanserade USA:s dåvarande president Lyndon Johnson sitt Krig mot Fattigdomen. Johnson, själv uppvuxen under mycket knappa förhållanden i det lilla samhället Stonewall i Texas, var fast besluten att ge alla amerikaner ett gott liv och möjlighet till såväl personlig som ekonomisk utveckling.

Krig visade sig dock vara fel väg. När programmen sjösattes hade fattigdomen (som i USA beräknas utifrån absolut köpkraft) redan fallit under lång tid. 1950 omfattade den över 30 procent av befolkningen. 1964 under 20.

Men Johnsonregeringens försök att betala bort fattigdomen ledde tvärtom till att den bet sig fast. Nedgången bröts bara några år efter Johnsons optimistiska krigsförklaring.

Sedan dess har fattigdomen pendlat någonstans runt femton procent, lite beroende på konjunkturläge.

Fattigdomens innebörd har självfallet förändrats, i takt med samhällsutvecklingen. Men inte dess relativa storlek.

Även lusten att spendera finns kvar. I skrivande stund snickrar president Obama på ett nytt fattigdomsmått, som mer påminner om det relativa mått som Sverige tidigare använde. Det har ingenting med faktisk levnadsstandard att göra, utan bygger på tanken att jag blir fattigare av att min granne får en löneförhöjning – eftersom skillnaden då ökar.

Fördelen med detta mått – för den som uppskattar offentlig omfördelning – är att fattigdomen i praktiken blir evig. I ett samhälle av palats blir villaägaren fattig, och berättigad till bidrag.

Samtidigt permanenteras utanförskapet, eftersom bidragen ersätter arbete och karriärutveckling.

Tapio Salonen, ej professor i ekonomi men väl i socialt arbete, slog i våras fast att det kostar 15 miljarder kronor att utrota barnfattigdomen i Sverige.

Men om Lyndon Johnson lärt oss något, så är det att samhällsekonomin inte är någon affär med fasta prislappar. Fattigdomen är inte en vara som kan köpas och därefter stoppas undan. Den följer de ekonomiska strömmarna, precis som allting annat.

Ska fattigdomen, den verkliga fattigdomen, minska så krävs en växande ekonomi, goda utbildningsmöjligheter och nya vägar för den som inte vill bli vid sin läst.