Det finns ingen spinndoktor i världen som kan fixa det, men gudarna ska veta att många har försökt. Behovet av lämpliga formuleringar uppstod vid den ekonomiska krisen på 1990-talet, då arbetslösheten bet sig fast, och den dåvarande finansministern Allan Larsson (S) började prata om en övergångsarbetsmarknad med särskilda ”arbetsföretag”, som skulle sköta vad som definierades som samhällsnyttigt arbete. Därefter har man använt ord som ”plusjobb” eller ”arbetslivsutveckling”.
Möjligen är Alliansen bättre på spinn än tidigare regeringar, för kort tid efter att de borgerliga fick makten lanserades ett begrepp som överträffar tidigare försök, genom att kombinera de positivt laddade ”jobb” och ”utveckling” med kvalitetsbegreppet ”garanti”.
Jobb- och utvecklingsgarantin riktar sig till dem som varit arbetslösa lång tid, och därmed förbrukat a-kassans 300 ersättningsdagar. Då vidtar 450 dagar av arbetssökande och coachning, och i svåra fall också arbetsträning samt praktik. Har man efter detta ännu inte fått jobb, inträder det som blivit en mardröm för Alliansens reklammakare.
”Fas 3” låter hjärtlöst och mekaniskt, som hämtat ur en dystopi av Orwell eller hallucination av Burroughs. Det är ingen slump att oppositionen skjuter in sig där, i trakterna av Hellers Moment 22 och Vonneguts Slakthus 5.
Fas 3 innebär garanterad sysselsättning hos anordnare – det kan vara företag, kommuner, föreningar – som får betalt av staten för att ta in långtidsarbetslösa. Omkring 23000 personer är föremål för denna garanti just nu, och vad värre är så väntas det talet fördubblas till 2014.
Kritiken kommer från flera håll. Sysslorna anses meningslösa, anordnare utmålas som oseriösa, och bara en av hundra går vidare till jobb eller utbildning. Till de mer pikanta nyheterna hör Uppdrag Gransknings avslöjande att 47 procent av Fas3- platserna bedöms som alltför lika riktiga jobb, och Expressens att ABF ”dragit in stora pengar på att anställa fas 3-praktikanter”. Vilket kan låta motsägelsefullt, givet hur många som klagar på meningslösa sysslor, men risken för att slå ut riktiga jobb ska verkligen tas på allvar.
Oppositionen har lovat att skrota Fas 3. Men vad har de istället? Håkan Juholt, som är vän med orden, har nämnt ”välfärdsjobb”, men inte gått in på detaljer. I samband med den socialdemokratiska skuggbudgeten glunkades det om mer ”aktiv arbetsmarknadspolitik”.
Men tyvärr. Att döpa om Fas 3 till välfärdsjobb hjälper inte.
Det riktiga problemet är att det skapas för få riktiga jobb, och när det gäller de långtidsarbetslösa för få lågproduktiva jobb. Det är av en rad anledningar så dyrt att anställa, att företagarna tvekar inför den som har ett glapp i sitt cv. Och eftersom arbetsmarknadens parter har makten över lönebildningen finns det lite regeringen kan göra för att skapa låglönejobb.
Man kan förstås sänka skatterna, eller riva upp las, men av outgrundliga skäl går inte oppositionen med på det heller.
I brist på riktiga arbeten har man ”aktiv arbetsmarknadspolitik”. Regeringen kan möjligen testa att byta ord. Olika kombinationer av ”ny”, ”in”, ”upp”, ”start”, ”kraft” och ”lyft” sörjer för ett fortsatt oändligt flöde av ”jobb”.
