Begränsad frihet är vardag för fler än pojkar och flickor från hederskulturer. Även andra kan ha förväntningar på sig som för majoriteten framstår som överdrivet kontrollerande eller direkt förtryckande. Några får inte sminka sig. Andra får inte vara ute för sent eller åka till Hultsfredsfestivalen. Alla har vi väl någon gång hojtat ”Men alla andra får ju!” i debatt med våra föräldrar.
För de flesta är sådant trots emellertid inte förenat med risker större än en utskällning och indragen månadspeng. För andra kan det vara farligt.
Stockholms universitet har på uppdrag av Stockholms stad kartlagt hedersrelaterat förtryck och våld i huvudstaden. Resultaten förskräcker. 23 procent av flickorna säger att de förväntas vara oskuld när de gifter sig och att de inte får ha pojkvän. 16 procent av tjejerna och sju procent av killarna får inte ha kompisar av motsatt kön eller bestämma vem de ska gifta sig med.
De t finns inga lagar mot gammaldags uppfostran. Vi kan inte göra mycket åt att föräldrar förbjuder sina döttrar att sminka sig eller träffa pojkar. Denna insikt syntes också i socialborgarrådet Ulf Kristerssons (M) kommentar på DN.se igår då han förklarade att fokus måste ligga där ungdomar utsätts för ”våld, hot, trakasserier och ofta lagbrott”.
Kristerssons distinktion är klok. Visst säger vi ibland att ”det borde finnas föräldrakörkort”, men vi vet att tanken är omöjlig. Bättre då att fokusera på det vi faktiskt kan göra, som till exempel att framhärda i att lagar efterlevs. Ett samhälle som slappt ser på när vissa barn går miste om delar av skolundervisningen är inte en gemenskap värd namnet, det är ett svek.
Man ska också komma ihåg att graden av utsatthet ofta korrelerar direkt med hur ”bra” du är på att böja dig för förtrycket. Den som lyder får färre problem, men betalar med sitt självbestämmande. Den som försöker kapa åt sig lite egenmakt ger sig däremot ut i en farlig utförsbacke. Då måste samhället finnas där med stöd.
De t finns många sätt att vara en dålig förälder på. Du kan curla ditt barn hjälplöst. Du kan leka kompis så mycket att det framstår som ansvarslös likgiltighet. Du kan med hot och våld kontrollera och kringskära dina barns liv och frihet till den grad att deras enda mål blir att hålla dig nöjd och lugn.
I förlängningen innebär detta dock inte att du har fostrat ett lydigt barn, utan snarare att du har skapat en fullfjädrad liten lögnare eller lögnerska. Så stark är nämligen viljan att ha makt över sitt eget liv. Och driver man ambitionen att stävja den viljan in absurdum kan den fruktansvärda konsekvensen till slut bli att det olydiga livet enligt hederns vridna logik måste släckas. I Sverige har vi sett tillräckligt många sådana öden i och med Pela, Fadime och Abbas. Den nya kartläggningen visar att faran för repriser är långtifrån över.
