Diskussionen om regeringssamarbete mellan Alliansen och Miljöpartiet verkar vara över. Lika bra är väl det. En majoritetssituation ger förstås styrka, men en majoritetsregering med Alliansen och MP hade inte varit utan instabilitet. Nu slipper vi det.

Hur skakig blir en minoritetsregering? Tja, inte så värst. Såväl budgetregler som författning är byggda för minoritetsstyre och Alliansen har de stora reformerna bakom sig. När budgeten har baxats igenom är det mesta lugnt. Det stora hotet är att De rödgröna lägger en egen budget som får stöd av SD, men är det egentligen så smart av den förlorande sidan att driva fram en regeringskris?

Visst kommer de borgerliga möta motgångar. En risk i närtid är valet av talman, där Alliansen kan åka på stryk. Det är möjligt, men frågan är blott symbolisk. Bakslag är ofrånkomliga i minoritet – fråga Göran Persson. Det viktiga är att inte sätta all prestige på ett kort, utan snarare förvänta sig vissa motgångar och kanske lära sig lite ödmjukhet på kuppen.

Vad ska då en rödgrön opposition göra? En tanke, förutom det självklara – att slicka såren och förnya politiken – är försöka vara med att påverka. Kommande fyra år erbjuder trots allt vissa möjligheter. De som brukar klaga över att riksdagen bara är ett transportkompani åt majoritetsregeringar torde ju nästan gilla dagens osäkra situation.

Påverkan stavas inte bara ministerposter, vilket har varit den snäva tolkningen av blocköverskridande samarbeten under de senaste dagarna. Det finns områden där såväl S som MP skulle kunna sätta avtryck. Om de tillåter varandra...

Miljöpartiet har hittills varit lojala mot De rödgröna och därmed kallsinniga i sin respons gentemot statsministerns antydda inviter. Det valet bör respekteras. Samtidigt är det förstås inte kul för vare sig MP eller S att helt inta åskådarplats. Fyra år utan inflytande är illa nog. Åtta år måste vara helt olidligt.

Vi vet alla att det finns politikområden där De rödgröna har fått kompromissa rejält för att enas inför valet. Kanske ska de ge varandra fri lejd ett tag? Det kan faktiskt bli en win win.

Redan några dagar före valet stod Ylva Johansson och Jan Björklund i TV4:s Kvällsöppet och antydde att blocköverskridande enighet i skolpolitiken var inom räckhåll. Vi vet att MP har idéer om tjänstemoms och arbetsgivaravgiften som matchar den andra sidan väl. Och var Sahlin verkligen nöjd med den där överenskommelsen om Afghanistan? Jag tvivlar. För att inte tala om Förbifarten.

Vill De rödgröna hålla ihop sitt samarbete eller ej? Ingen vet, kanske vet de inte ens själva just nu. Men frågan är om fria tyglar inte vore det bästa förhållningssättet för samtliga inblandade ett tag framöver? Det kallas visst ”öppet förhållande”.

Man kan ju alltid bli ihop igen, i god tid före valet.