På måndag släpper Lustans Lakejer singeln Förbjuden frukt, som den 26 januari följs av albumet Elixir.
Johan Kindes band grundades för mer än 30 år sedan, och utgjorde på den tiden en slags subkulturell vattendelare. Det var ett band som definierade en livshållning. Man var antingen för eller mot.
Ska man jämföra fansens hängivenhet med något mer samtida är det kanske Broder Daniel som haft samma roll.
Lustans Lakejer har återuppstått stundtals i olika tappningar, och precis som med de flesta andra åldrade band har det roat gamla vänner och beundrare, men mer sällan tillfört något på det musikaliska planet.
Anledningen till att den här comebacken är intressant handlar mer om att den sker i ett nytt kulturekonomiskt klimat. Skivbolaget – Stranded! – är förvisso detsamma, återuppväckt även det, men förutsättningarna är annorlunda i dessa piratkopieringens tider när det kan vara svårt att ta betalt för musiken. Därför har Johan Kinde bildat ett aktiebolag och plockat in medfinansiärer som täcker inspelningskostnaderna, medan skivbolaget i princip enbart agerar distributör.
Medfinansiärerna är gamla trogna fans.
Johan Norberg är mest känd som debattör och författare. Hans försvar för liberalismens och marknadsekonomins idéer har gjort honom välkänd även utanför landets gränser, på ett sätt som få svenska intellektuella lyckas konkurrera med. Gunnar Sonesson driver Diplomat PR men har också han en lång historia av liberal idédebatt inom exempelvis tankesmedjorna Fores och Bertil Ohlininstitutet. Alexander Johansson driver reklambyrån Soft.
Tillsammans är de Johan Kindes riskkapitalister.
Inte nödvändigtvis för att de tror att de kommer att gå med vinst. Mer för att de vill höra en ny platta med Lustans Lakejer. Och för att de är intresserade av nya former för att skapa kultur.
Till Metro säger Johan Kinde att det nya arrangemanget knappast minskar hans konstnärliga frihet. ”Alla artister har någon som bekostar och godkänner så länge de inte betalar själva. I det här fallet är de inte med för att tjäna pengar utan för att få en Lustans-skiva. Så jag upplever mer kontroll och bättre avtal.”
Elaka tungor kommer naturligtvis att påstå att ovanstående bekräftar de allra värsta farhågor. Johan Norberg och Johan Kinde i par är på många sätt Andres Lokkos och andra hipsters värsta mardröm: nyliberalerna tar över kulturen och det blir bara 1980-tal och axelvaddar på scenen.
Och visst är det paradoxalt att denna nya finansieringsmodell testas på en produkt som snarast kan förväntas vara museal redan vid släppfesten. Men det är ändå en glimt av framtiden.
