INBLICK | Föräldraförsäkringen
Är det angeläget med ännu mer politisk detaljstyrning av familjernas tillvaro? Knappast. Det räcker med att staten snarare än föräldrarna bestämmer vilken sorts barnomsorg som ska prioriteras. Dagis passar många familjer och barn, men inte alla, och chansen att finna alternativa lösningar är i realiteten starkt begränsad. Hela stödet går via kommunerna, inget via familjerna. I ett läge där samhället utvecklas mot större mångfald, bygger barnomsorgen fast sig i ett alltmer enhetligt system.
Samtidigt ökar trycket för att inte bara småbarnstiden utan även det första spädbarnsåret ska läggas till rätta uppifrån. Vänsterpolitiker och debattörer som DN:s och Expressens politiska redaktörer Niklas Ekdal och PM Nilsson driver på för tvångsdelning av föräldraförsäkringen. Det måste bli ett slut på att mammor är mer hemma med nyfödda barn än vad pappor är. Kvinnorna ska frigöras genom att Ekdal, Nilsson och
andra upplysta kamrater förhindrar dem att välja fel.
Ekdal och Nilsson menar att kvinnors karriärmöjligheter och livslöner skulle förbättras om de inte tog huvudansvaret under de små barnens första år. Det kan inte uteslutas att det ligger något däri, men samtidigt pågår det redan en tydlig attitydförändring i arbetslivet där synen på föräldraskap förändras och andelen kvinnliga chefer ökar snabbt. Dagens läge är inte så förfärligt att det motiverar långtgående styrning av familjernas privataste beslut. Mig veterligen finns inte heller någon aktiv folklig opinion som kräver att få bli berövad sin valfrihet.
Frågorna kring familj och feminism är några av vår tids mest omskrivna, där många som kräver snabba förändringar är uppfyllda av ett mycket starkt engagemang. Ibland är känslan av att tala för Det Rätta och Det Goda så stark att man nästan tappar fattningen när någon säger emot. Jag skrev om detta efter publiceringen av Susanna Popovas Elitfeministerna, som bland företrädare för den feministiska
opinionen bemöttes med fördömanden och stum förundran i stället för argument och konstruktiv kritik.
I söndagens Expressen var det PM Nilsson som gick upp i falsett. Eftersom jag skrivit uppskattande om Elitfeministerna och varnat för extremistiska inslag i feministdebatten, insinuerade han att jag väl sannolikt är anhängare av prostitution och kvinnomisshandel. Att jag argumenterat för mäns och kvinnors frihet att välja i föräldraförsäkringen, tog han till intäkt för att undra om jag och SvD är mot att kvinnor har arbete. Det är som att vara tillbaka på gymnasiet.
Valen kring familjeliv och yrkesliv hör till det moderna samhällets svårare. Jag tror att de löses bäst genom enskilda familjers överväganden och successiva värderingsförändringar. Andra vill ha revolution och Den Rätta Modellen meddetsamma. Jag tror inte att Den Rätta Modellen finns. Bäst vore om valet av politiska bidragssystem inte hade så förtvivlat stor makt över vår vardag.
