Oppositionsledaren Mona Sahlin bekräftade i en intervju i SvD i veckan (29/4) att den socialistiska förmyndarattityden forsätter att vara ledstjärna i familjepolitiken för landets största parti.

Angående frågan om kvoterad föräldraförsäkring, sade Sahlin att hon var övertygad om att ”det är nödvändigt att på det ena eller andra sättet avdela föräldraförsäkringen mer individuellt”. Och för att komma dit, förklarade Sahlin ”måste människor förstå varför, och fler kvinnor måste bli medvetna om hur de själva låser in sig i löneproblem och orättvisa pensioner om de inte är mer vakna för vad ett ojämlikt uttag betyder”.

Sahlin ser ett problem i att mammorna idag tar ut en större andel av dagarna i föräldraförsäkringen än papporna. I hennes värld sker detta inte genom att familjerna själva fritt väljer att fördela föräldraförsäkringens dagar mellan mannen och kvinnan. Nej, asymmetrin i uttag beror på att kvinnorna inte är medvetna om vad de gör och att de inte är vakna nog – alltså inte förmår att slå vakt om sina egna intressen.

För att vara ordförande i ett officiellt feministiskt parti, är det en märklig kvinnosyn Sahlin förmedlar. Hos henne ersätts den feministiska devisen ”Kvinnor Kan” av den misogyna parollen ”Kvinnor Kan Inte”. Och eftersom kvinnor inte kan, inte vet sitt eget bästa, behövs det en upplyst elit (i det här fallet Sahlins socialdemokrati) som via lagstiftning kan tvinga dem att inte ta ut så många dagar i föräldraledighet.

Sahlins inställning vilar på gamla traditioner. För mer än 75 år sedan, 1932, skrev Gunnar Myrdal angående målet om bättre bostadsstandard, att man måste ”gradvis vänja människorna att bo praktiskt, uppfostra dem till en från deras egen synpunkt riktigt inställd bostadsefterfrågan. Konsumtionen behöver faktiskt styras i konsumenternas intresse. Människor måste vänjas vid att borsta tänderna och äta tomater, innan de komma att uppskatta det slagets konsumtion och likadant är det med förnuftigt ordnade bostäder.”

Två år senare skrev han tillsammans med makan Alva: ”Dåliga vanor måste vridas rätt. De oförståndiga upplysas. De ansvarslösa väckas.” Men om inte det heller räckte, fick man ta till lagar och polis. Alva Myrdal skrev, 1944, att ”de mest förhärdade syndarna mot sunda bostadsvanor” endast skulle nås ”genom en effektiv offentlig bostadsinspektion”, som i sista hand skulle ”stödja sig på lagstiftning och polismakt”.

Det som utmärker såväl makarna Myrdals som Sahlins tankesätt är högmodet att de vet bättre hur deras medmänniskor bör inrätta sina liv, hur de bör bete sig, känna och utvecklas, än vad dessa människor själva gör.

Sådan är socialismen. Den delar upp mänskligheten i två slags grupper – en mycket liten, upplyst och kunnig elit och en mycket stor okunnig och oupplyst folkmassa. Herdar som ska leda och en fåraflock som ska ledas.

Thomas Gür är företagare och fri skribent.