Det är en stor stund i en familjs liv. Man behövde inte se många sekunder av prins Daniels framträdande på Karolinska innan man mötte känslovirveln av glädje och stolthet, högtidlighet, bävan och förvåning. Kronprinsessans lycka och lättnad kan vi än så länge bara ana.

Det är också ett speciellt ögonblick i nationens historia. Kronprinsessan Victoria och prins Daniel har fått en efterlängtad dotter. Kung Carl Gustaf och drottning Silvia har fått ett barnbarn. Och Sverige har fått en arvprinsessa. Våra varma gratulationer till föräldrarna är samtidigt en glad signal till oss själva. Monarkin följer med in i framtiden. En ny generation fogas till tidigare generationer i det svenska statsskickets långa kedja.

När alltmer i samhället förändras allt fortare och så många krafter drar människor i sär, växer värdet av det som håller ihop. Monarkins kontinuitet är en sådan förenande faktor. Ungdomar, föräldrar och farföräldrar må leva liv som skiljer sig åt i mycket, men de har sett medlemmar av samma kungliga familj fullgöra sina plikter på den offentliga scenen. Det blir en gemensam referensram.

Ärftligheten bidrar med en personlig och djupt mänsklig dimension till det offentliga livet. Den lilla flicka som föddes tidigt igår morse ska en dag fungera som ”samlande representant och symbol för landet”. Att hon och landets invånare får en så lång historia tillsammans gör det lättare för henne att klara den stora uppgiften. Politikens makthavare gör entré i ena stunden och sorti inästa, medan medborgarna kan följa med längs en monarks hela väg från barndom över vuxenliv till ålderdom.

Kungen har varit en offentlig person i snart 66 år. Kronprinsessan har funnits i det nationella blickfånget sedan i juli 1977. Om allting går väl kan arvprinsessan slå följe med svenska folket en god bit in i det tjugoandra århundradet. Det är ett smått hisnande perspektiv. Man får vara glad att hon ännu är lyckligt ovetande om vad som väntar.

Att födas in i tronföljden är sannerligen inte bara ett privilegium, och man får be en stilla bön om att familj och barn ska mötas av respekt och hänsyn från medier och alla andra nyfikna och engagerade. Visst är arvprinsessan en angelägenhet för hela nationen, men först och främst är hon ett nyfött barn. Idag får vi veta hennes namn.

Monarkin kan inte förväntas gå i bräschen för den nya tiden, men den får inte heller bli frånsprungen. Det kändes lika oväntat som naturligt att det var på kungahusets webbplats som jag först läste om ceremonierna kring arvprinsessans födelse.

Efter att riksmarskalken hade meddelat rikets ledning om födseln publicerades en kommuniké på internet. Vid lunchtid i går sköts dubbel salut från Skeppsholmen i Stockholm. Idag väntar vittnesbekräftelse, konselj och Te Deum i Slottskyrkan. Nytt och gammalt flätas ihop. Som sig bör.