Det är ingalunda första gången som "psykiatriska framsteg" lett till journalistikens kollaps, men Mattias Lundbäcks inblick (17/3) är så här långt det märkligaste exemplet. Som företrädare för Kilen ska jag begränsa mig till några av de uppgifter som gäller vår verksamhet.
I artikeln sägs: "Kilen ifrågasattes redan 1991 i ett brev som 50 experter i psykofarmakologi skrev till socialdepartementet."
Fakta: Kilen existerade inte 1991. Brevet vände sig i första hand mot Socialstyrelsens skrift Beroendeframkallande psykofarmaka. Att behandla och förebygga beroende och missbruk (Allmänna råd från SoS 1990:7), samt mot mediers behandling av bensodiazepinberoendet.
I brevet nämns visserligen RFHL som en organisation som "uppmanat sina klienter att vittna i en skadeståndsprocess mot förskrivande läkare", men det var inte sant ens då, någon sådan process fanns inte. Vad RFHL uppmanade människor att göra var att anmäla sina skador till läkemedelsförsäkringen, något som knappast kan betraktas som kontroversiellt.
Huruvida de 50 undertecknarna var experter i psykofarmakologi är ytterligt tveksamt med tanke på den "vetenskapliga bilaga" som medföljde brevet.
Vidare: "De flesta av organisationens bidragsgivare har därefter dragit sig ur."
Fakta: Det var därefter (1992) som organisationen kunde starta och erhålla bidrag från ett mycket stort antal bidragsgivare. Även i dag är antalet bidragsgivare flera och omfattar såväl nationella som internationella sådana.
Nästa mening: "Utom Socialstyrelsen som av socialdepartementet, ur anslaget för smittskydd (!), tilldelas tre miljoner kronor årligen för att stödja Kilens verksamhet."
Fakta: I budgetpropositionen (sid 45) framgår att Kilen erhåller medel för sin verksamhet. Det framgår däremot inte att regering och riksdag i demokratisk ordning beslutat att ta av smittskyddsmedel.
Då fakta finns, varför nöja sig med en industrisponsrad läkares utsaga? Hur blev detta en fråga om höger och vänster?
Jan Albinson
chef för Kilen, psykoterapeut
jan@kilen-institutet.se

Mattias Lundbäck svarar:
Tidigare bedrev Jan Albinsson och Lena Westin sin upplysningsverksamhet inom ramen för RFHL. Det är denna verksamhet som kritiseras i brevet från de 50 farmakologiska experterna. Naturligtvis har upplysningen inte enbart rört SSRI-preparat. På en webbsida visas att verksamhet bedrevs redan i november 1988 och att namnet Kilen användes: http://www.benzoinfo.dk/thybo/kilenbro.htm
Att pengar har tilldelats Kilen ur anslaget för smittskydd framgår
av ett regeringsbeslut (25/1 2001): "Medlen ska utbetalas av Socialstyrelsen efter rekvisition från det under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg för år 2000 uppförda anslaget A3 Bidrag till hälso- och sjukvård, anslagsposten 7 Ersättning till smittbärare."
Att Kilen har dragits med ekonomiska svårigheter framgår av en artikel i Läkemedelsvärlden (5/2001); bland annat på grund av en konkurs 1997.
Av samma artikel framgår att Kilens läkemedelsdatabas har dömts ut av Landstingets expert, Folke Sjöqvist, något som kan ha varit en bidragande faktor till att anslaget drogs in. En annan faktor kan vara Kilens konspirationsteori, som den kommer till uttryck i ett pressmeddelande (28/1): Hela tiden behövs "nya depressioner, dvs nya indikationer (ungdomsdepressioner, ålderdepressioner, utmattningsdepressioner, fobier, premenstruella besvär etc). Och media står bi. Och läkemedelsverket står bi." Sjukdomarna skulle alltså, enligt Kilen, kunna avfärdas som ett påhitt.
Mattias Lundbäck