Igår justerades datalagringsdirektivet i justitieutskottet. Det är snart verklighet. Direktivet har vi inte minst förre socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström att tacka för.

Centerpartiets Johan Linander, vice ordförande i justitieutskottet, har länge varit mot datalagringsdirektivet som tvingar operatörer att lagra kommunikation via tele- och datanäten bland annat med avseende på sändarens och mottagarens identitet, kommunikationens längd och var sändaren befann sig.

Linander och Centern är av uppfattningen att det strider mot våra mänskliga rättigheter. Det är inte svårt att se varför.

Rätten till ett privatliv, till en sfär där vi är våra egna mästare, har gamla anor och finns skyddad i bland annat Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Det är avgörande för nationens hälsotillstånd att staten inte är allestädes närvarande i våra liv. Därtill har den inte rätt och inget att vinna. Istället läggs då grunden för ett samhälle där övervakningen ständigt förser staten med uppgifter om våra förehavanden.

Samtidigt är den mest påtagliga risken att uppgifter läcker ut, stjäls eller säljs. Det vore pikant för vem som helst att få hela sitt internetbeteende offentliggjort, och det är ändå ett av de mildare tänkbara scenarierna.

Ändå anser Linander att direktivet bör genomföras i Sverige. Inte utan vemod, tvärtom. Han jämför sig med biskop Brask: ”Härtill är jag nödd och tvungen”.

Anledningen till detta är den kostnad det medför om vi inte genomför direktivet. EU-kommissionen håller som bäst på att få domstolen att fastställa vad Sveriges vägran ska kosta.

Det kan bli stora summor, från 150-200 miljoner kronor upp till dryga 500 miljoner kronor. Och då pratar vi bara om första året. Sannolikt skulle beloppet öka med tiden. Anledningen är att vi inte har rätt att låta bli.

Men vi har också förbundit oss att inte inskränka de mänskliga rättigheterna på sätt som inte är strikt nödvändiga. Det här är inte nödvändigt. Vår integritet är ett för högt pris att betala för den fördel det ger.

Det sägs ibland att det inte går att sätta ett pris på frihet. EU är dock på väg att göra det åt oss.