Greklands premiärminister Giorgos Papandreou har fått hård kritik efter utspelet om folkomröstning om det stora räddningspaketet.
Redan trängda ekonomier som den italienska drabbas när oron på finansmarknaden ökar. I mer ekonomiskt stabila EU-länder blir det ännu svårare för de styrande att få politiskt stöd för åtgärderna. I Holland, till exempel, reagerade den socialdemokratiska oppositionen starkt negativt och sade sig inte längre kunna stödja krispaketet.
Den grekiska oppositionen gick i spinn. En talesman för det i ytterst ringa utsträckning imponerande högerpartiet Ny Demokrati anklagade Papandreou för att vilja göra det grekiska folket till sina ”medbrottslingar”.
Enligt landets tredje största parti, det kommunistiska KKE, är alltsammans en sammansvärjning mellan regeringen och EU för att tvinga arbetarklassen på knä.
Inifrån Papandreous eget Pasok har det kommit krav på en nationell samlingsregering.
Det kan låta attraktivt i teorin. Mot bakgrund av de färska signalerna från Ny Demokrati och KKE får det ses som ett uttryck för ganska svårartat önsketänkande.
Folkomröstning är allt annat än eftersträvansvärt. Även om parlamentet och presidenten säger ja till förslaget, vilket tycks ligga i utmarkerna av vad konstitutionen tillåter, lär den inte kunna äga rum förrän på andra sidan årsskiftet. Förhoppningarna var att toppmötesbeslutet i Bryssel skulle följas upp av ett framgångsrikt G20-möte i Cannes och att det skulle kunna lägga sig ett visst lugn över eurozonen. De lär nu komma på skam.
Papandreou ansåg antagligen att han inte hade något val. Krispaketet må innebära nedskrivning av Greklands skulder men också krav på hårda åtstramningar. Det har mötts med oförsonlighet från oppositionen och med högljudda protester på gator och torg – och allt fler parlamentsledamöter för Pasok har hoppat av.
Papandreou såg sin majoritet smälta bort och bestämde sig för att agera medan tid var. Han utlyste en förtroendeomröstning och föreslog att den stora frågan om krispolitiken ska läggas direkt i väljarnas knä. Om han skulle få dubbla ja-svar har han åtminstone mandat för sin politik. Om han skulle få nej blir läget otroligt besvärligt, men han såg att detta nej höll på att uppstå av sig självt genom att majoriteten i parlamentet försvann.
Det är nu allt annat än säkert att det blir någon folkomröstning. När dessa rader skrivs sitter Papandreou i krismöte med sin regering, och den kan vara historia redan när de läses. Han kan falla i en förtroendeomröstning. Han kan komma hem från G20-mötet i Cannes med någonting i bagaget som har ”övertygat” honom om att folkomröstning inte var någon lyckad idé. Presidenten kan säga nej.
Framför allt kan Verkligheten, Marknaden och EU-ländernas hemmaopinioner ha överraskningar i beredskap, som gör folkomröstning till en överspelad tanke. Två-tre månader är en lång tid denna vinter.
Europa får leva med osäkerheten. Och under tiden får man göra det som ändå bör göras: Skuldtyngda stater får ta fram reformpaket för lägre statsutgifter och högre tillväxt, den Europeiska Stabiliseringsfaciliteten (EFSF) bör snabbt ges ökad styrka och Europeiska Centralbanken (ECB) får rusta sig för att gripa in.
Europeiska pengar kan aldrig ersätta nationella reformer, men de kan ge reformerna tid.
