Det blev tvärnej till Saabs begäran om rekonstruktion från Vänersborgs tingsrätt. ”Det är oklart hur bolaget ska kunna fortsätta verksamheten med att bygga bilar”, konstateras det. Domen kan överklagas men läget kan nu bäst beskrivas som att Saab hamnat allra längst ut vid konkursens rand.

Tingsrätten motiverar utslaget bland annat med att ”det är oklart med finansieringen och med de kinesiska intressenterna”. Samma sak gäller delvis ett annat slags ”företag” i krisbranschen.

Vad gäller euron finns ett klart uttalat intresse från kinesernas sida att den pågående rekonstruktionen ska göra EU:s valutaunion säljbar. Däremot är det oklart med den framtida finansieringen av krisländerna. Ska dessa orka göra vad som krävs av blod, svett och tårar för att få lån? Orkar politikerna i långivarländerna hålla ut när tålamodet tryter hos deras väljare?

Krishanteringen rullar på med sanering, lån och korsade fingrar, men handlar nu också som att skapa förtroende på finansmarknaderna genom att den nuvarande eurorötan aldrig ska kunna hända igen. I ett tal i förbundsdagen häromdagen skrädde Angela Merkel inte orden. Brandkårsutryckningarna är nödvändiga för euron och Europa, men hon ställer också krav på vattentät regelstyrning.

Utmärkt, men vi borde prata om att det i hägnet av krishanteringen träder fram ett nytt EU.

När Lissabonfördraget hade baxats i hamn var budskapet att det skulle dröja mycket länge innan det blev dags igen. Ibland kan en evighet vara kort. Merkel – och andra – öppnar för ett omskrivet fördrag med en ny uppsättning institutioner knutna till euron och minskad suveränitet på det statsfinansiella området. Hennes löst skissade vision innebär varken en regelrätt politisk eller transfereringsunion, men en union tydligare uppdelad i två divisioner.

För Saabs del kan en konkurs innebära att resurser som nu är låsta i olönsam produktion frigörs och blir produktiva. I diskussionen om euron löper en tanketråd i samma banor: den gemensamma valutan ska räddas genom exit för de stater som gör euron sjuk. I den bästa av världar kan detta ske under ordnande former. I verkligheten är det lätt att se ett kaotiskt förlopp som inte bara skulle slå hårdare mot ett land som Grekland, utan som i den tätt tvinnade ekonomin skulle spridas vidare likt ringar på vattnet.