På tisdag kan en svensk politiker ta steget upp på Europapolitikens högsta höjder. Kul för Sverige, men faktiskt mer än så. Det är den moderate EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark som har chansen att bli vald till ledare för den största partigruppen i Europaparlamentet, EPP-ED (i vilken både moderaterna och krist-demokraterna ingår). Det skulle vara ett utmärkt val. Hökmark är ”moderat classic” och kan som liberal hök göra stor nytta i europeisk politik.

Och alternativet förskräcker. Hökmark har tre konkurrenter, men i realiteten är det främst fransmannen Joseph Daul som står mellan honom om ordförandeskapet. Medan Hökmark går till val på en liberal agenda står Daul för motsatsen. Daul vill inte avskaffa EU:s jordbruksstöd, utan i stället fortsätta njuta gott av det. Ska vi reformera välfärdsstaten? Behövs det?

är Dauls motfråga. Och när det gäller frågor kring
arbetslivet och arbetsrätten är det också tvärstopp. Kort sagt, Daul är en representant för den reform-ovilliga konservatism som gjort Frankrike till
hemland för antiglobaliseringsidéer.

Med en sådan motståndare borde saken vara klar för förhand. Inför tisdagens omröstningen pågår dock en politisk hasard som kan leda till att Hökmark ändå förlorar. Dauls möjligheter att vinna är beroende av hur de konservativa brittiska EU-
parlamentarikerna agerar. Och det är osäkert.

Under tories nya partiledare David Cameron har partiet lyckats bli av med stämpeln som icke-valbart. Omriktningen gäller även EU, men den hårda kärnan av EU-motståndare inom partiet vill fort-sätta ökenvandringen. Må så vara, men att vägen ska gå över taktikröstning på Daul är politik när den är som sämst. Tanken är att det i sin tur ska leda till att britterna lämnar EPP-ED och i stället bildar en ny ”EU-skeptisk” grupp. Suck.

Europaparlamentet har inte samma formella ställning som riksdagen, men det är långt viktigare än vad det låga valdeltagandet kan ge intryck av. Och då inte minst eftersom dess makt gäller ett så mycket större verkansområde; hela EU med dess 27 medlemsstater. EU-parlamentet måste ge sin välsignelse till EU-kommissionens ordförande och kommissionen i sin helhet (och kan sedan avsätta den). I vissa frågor är parlamentet medbeslutande medan det i andra har en rådgivande funktion i förhållande till Ministerrådet.

De liberala krafterna behövs i Europaparlamentet – och därför är det viktigt att Gunnar Hökmark – och inte Joseph Daul – blir ordförande i den
konservativa partigruppen men också att britterna blir kvar i den.