Irland säger nej till Lissabon- fördraget och demonstrerar därmed en stark misstro till cirka 90 procent av parlamentet, till landets näringsliv, till Irlands LO samt till den gröna öns bonderörelse.

Det finns något här och det har inte bara med fördraget att göra. Irländarna har sagt nej till allt vad maktelit heter, folkvald eller ej.

De ständiga misslyckandena med att stärka och effektivisera EU börjar likna en europeisk tradition. Kanhända är det just detta som binder oss européer samman – en fundamental skepticism gentemot makten? Förvisso en kritisk ådra att uppskatta, men den medför en annan, mindre lyckad tradition – ständiga lerfötter.

Någon kris är det dock inte. EU kommer att traska vidare på sin knaggliga stig. Under tiden kan vi medborgare fortsätta att irritera oss på den tröga EU-byråkratin – precis som vanligt.