Ett svek mot väljarna i Sundbyberg

Sundbyberg har sedan samhället fick stadsprivilegier 1927 styrts av socialdemokraterna. Detta har, milt uttryckt, inte enbart varit av godo.

Förra året betalade sundbybergarna 31,6 kronor i kommunalskatt (varav 19,3 till primärkommunen, att jämföra med exempelvis 17,6 i Solna eller 18,6 i Nacka). Invånarna hade lägre utbildningsnivå och högre arbetslöshet än snittet i länet. Bostadsbeståndet, som till 51 procent tillhörde allmännyttan, var slitet. Den kommunala administrationen var dyrast i länet. Invånarna betalade förra året i snitt 727 kronor per person för den politiska verksamheten, när den genomsnittliga kostnaden i Stockholms län var 485 kronor. Kort sagt: de som bor i Sundbyberg betalade dyrt för något politikerna inte levererade.

Det var sådant som fick sundbybergare att i det senaste valet rösta fram ett borgerligt styre. Det var sådant som fick människor som normalt inte definierar sig som moderater att engagera sig för att bryta förstelningen.

När jag för Magasinet Neo i vintras (1/2007) intervjuade den före detta kriminella narkomanen Erica Lejonroos om varför hon blev aktiv i sundbybergsmoderaterna – ett engagemang som nästan gjorde henne till kommunalråd i höstas – berättade hon att det var bristerna i detta långvariga vanstyre som gav henne modet och ursinnet.

”När jag hade bott i Sundbyberg i ungefär ett år var det mycket som gjorde mig förbannad... Att jag betalar så jävla mycket mer skatt än när jag bodde i Stockholm! Jag har skyhög hyra, det var en matematik jag inte fick ihop.”

Makterna ville annat. Ett nyhetsinslag i TV4, sedermera fällt i Granskningsnämnden, pekade felaktigt ut Erica Lejonroos som bidragsfuskare, varför hon kände att hon var tvungen att dra sig ur kommunalrådsengagemanget. Trots obruten vilja och trots högt förtroende (idag jobbar hon som sekreterare i moderaternas riksdagskansli) tvangs hon ge sig för makter hon inte kunde styra.

Och nu griper makterna in även för övriga missnöjda sundbybergare. Vanliga människor i hyresrätt som liksom Lejonroos berövas sitt rättmätiga inflytande över kommunen. Två moderata fullmäktigeledamöter, Michael Spira och Arne Wijkman, byter parti till socialdemokraterna och förändrar därmed majoriteten i kommunfullmäktige till vänsterblockets favör. Deras motiv är föregivet ädla. De pekar på att den moderata ledningen i kommunen varit rörig, vilket förvisso är helt sant, och att det krävs en fastare hand för att rädda kommunen från förfall.

”De stora ledningsproblemen inom moderaterna och alliansen gör att vi för sundbybergarnas bästa väljer att gå över till socialdemokraterna. Socialdemokraterna förde ­under förra mandatperioden en ansvars­full kommunpolitik, med ett tydligt ledarskap, varför vi anser att det är bättre om socialdemokraterna får leda det politiska arbetet.”

Det är ett stort svek mot väljarna. Precis som om sundbybergarna inte redan sagt sitt i och med att socialdemokraterna röstades bort från makten i höstas. Som om Wijkman och Spira, som fick tre (!) personröster vardera, hade folkligt mandat att ändra valets utgång.

Wijkman och Spira struntar i väljarna, och det borde de inte hymla med.