I butiker som saluför lustiga prylar kan man ibland hitta Maud Olofsson och Fredrik Reinfeldt på disktrasor. ”Till din hushållsnära tjänst”, lyder texten som pryder dem. Dessa skämtsamma trasor vittnar om hur snabbt begreppet ”hushållsnära tjänst” har sjunkit in i det vardagssvenska medvetandet. Starten var lite trög. En blankettkrånglig konstruktion avskräckte, men så snart krånglet försvann blev avdraget för hushållsnära tjänster en succé.

Näringsministern besökte igår ett hemserviceföretag i Stockholm. Samtidigt presenterade Almega en rapport som visar hur väl reformen har landat. Idag arbetar över 11000 personer i branschen, det köps hushållsnära tjänster för nästan 200 miljoner kronor per månad, och varje månad tillkommer 23000 köpare. 78 procent av allmänheten tycker att hushållsavdraget är positivt.

Det finns reformer som är enkla att riva upp – och så finns det reformer som snabbt blir självklara. De hushållsnära tjänsterna är ett klockrent exempel på det senare. Oppositionen lär få svårare att riva reformen än de kanske inledningsvis tänkte sig, åtminstone om de bryr sig om sina egna väljares vilja. Enligt Almegas undersökning är så många som 70 procent av de rödgrönas väljare positiva.

Således hörs allt fler hushållspositiva röster från oppositionen. I helgen förklarade Miljöpartiets ekonomiska talesperson Mikaela Valtersson att MP inte ”ville göra något som leder till färre jobb”. Den signalen är glasklar. Återstår alltså S och V, där de senare lär ha svårt att släppa pigretoriken.

Även inom Socialdemokraterna rör det på sig. Igår skrev Mikael Damberg, S-ordföranden i Stockholms län, en välkommen artikel på Brännpunkt tillsammans med SKTF:s ordförande Eva Nordmark och pläderade för de hushållsnära tjänsterna. Huruvida artikeln är Dambergs kamp för att få partiet att byta riktning eller en testballong sanktionerad uppifrån kan man inte så noga veta, men förhoppningsvis landar hans frö i god jord.

Damberg och Nordmark drar välfärdskortet och riktar in sig mot småbarnsföräldrar i allmänhet och ensamstående föräldrar i synnerhet. Det var väntat att det skulle dyka upp en munsbit i den riktningen, inte minst med tanke på att Fredrik Reinfeldt har pekat ut ensamstående föräldrar som en prioriterad grupp framöver. Men, en socialdemokrat kan förstås inte bara omfamna en växande bransch hur som helst. Den måste ansas för att passa Rörelsens mallar. Damberg trycker således på att hushållsnära tjänster är välfärd, som behöver en starkare fördelningsprofil.

Huvudbudskapet är välkommet, men artikeln lämnar frågor. En fördelningspolitisk progressivitet i avdraget skulle ge merarbete, sannolikt för både säljare, köpare och Skatteverk. Givet hushållsavdragets tröga start vore sådant krångel inte gynnsamt för någon. Även Dambergs val av författarpartner ger onda aningar. Blir en S-version av de hushållsnära tjänsterna i själva verket bara en offentlig fixartjänst som ensamstående hushåll får ansöka om hos kommunen? I så fall: Farväl, du nya och växande bransch! Hej, köer till den ofantliga sektorns påstådda välfärd!

Vi ska nog vänta lite med att trycka upp disktrasor med Damberg och Sahlin på…