Det sägs att en progressiv visgrupp har gjort sin sista skiva. I decembernumret uppmärksammar Ordfront Magasin tilldragelsen i ett reportage - ”Blå tåget har nått slutstationen”. Nyfikna läsare får veta att gruppens elektriska gitarr var av östtyskt fabrikat.

Ordfront magasin noterar också att det finns minnesvärda rim på Blå tågets sista skiva: ”Sverige, Sverige/bostadsrätt eller natthärbärge.” Annars förknippas gruppen främst med en låt om staten och kapitalet. Den har blivit till en allsångsplåga på politiska tillställningar, både inom högern och vänstern. Den finns tydligen på karaokeskivor. Intäkter ger den också. ”Ända sedan Ebba grön punkade till den för 25 år sedan har ganska feta checkar droppat in ett par gånger om året hos Leif Nylén”, rapporterar Ordfront magasin. Nylén är gruppens trumslagare.
Under de galna åren, då vänsterns megafoner fyllde det offentliga rummet med radikala fraser, låg det kanske nära till hands i vissa kretsar att dikta om den järnhårda lönelagen. Hur är det i dag?
Ett och annat har förändrats. ”Nu är det mycket svårare att kommentera och åstadkomma en sammanfattande formulering av tiden”, säger Leif Nylén.
Jag undrar om det där stämmer. Är det inte snarare så att det har blivit svårare att komma undan? Svartvita vänsteranalyser var rimligen ungefär lika fåniga 1970 som de är i dag. Skillnaden ligger i att det finns en större mångfald i samhällsdebatten i dag: floskler får sällan stå oemotsagda.