Det är klädsamt, Socialdemokraterna låter och agerar allt mer som ett parti bland alla andra. Vilket är precis vad de är.

När Håkan Juholt igår höll tal i Västertorp visade han inga divalater vad gäller tidsanspråk. Ett halvtimmes tal av partiledaren inledde partiarrangemanget och sedan följde lottdragning. Partikamraterna applåderade gärna hans många retoriska utfall mot skatteparadis, mot regeringens kamrerfasoner och mot olikheter.

Bara den traditionella partiledaren hytter med näven mot en finansminister för att denne slösar med skattebetalarnas pengar, genom att tillåta privata alternativ inom skola och sjukvård. Så hade inte en presumtiv landsfader eller statsbärande statsminister uttryckt sig. Det är att acceptera sin plats på andra rad och förhålla sig till dem som idag har regeringsmakten och i stor utsträckning står för problemformuleringen.

Förutom partiledarens förslag om investeringsstöd för studentbostäder och 3 veckors kommunalt sommarjobb för alla ungdomar, innehöll talet flera anspelningar på skolans misslyckande och uppdelning. Det är förvisso lovvärt att S problematiserar kunskapsnivån i skolan, men det är fel att skylla problemen på ’’uppdelningen’’, som Juholt kallar friskolesystemet.

Med friskolereformen har pedagogiska varianter och olika inriktningar blivit en självklarhet. Innan skolcheckens införande var detta en möjlighet bara för ett fåtal. Valmöjligheten har också gett föräldrar och elever makt att säga Nej tack, vi vänder oss någon annanstans. The power of Goodbye, som Madonna sjöng om på 1990-talet.

Eftersom Juholt hoppar mellan begreppen stat och samhälle på ett sätt som väcker misstanken att han inte ser skillnad mellan de båda, blir skolfrågan särskilt delikat.

I och med fria skolval förflyttades makten över elevernas skolgång från kommunala nämnder till föräldrarna. Man kan även säga att makten försköts från staten till medborgaren, från den politiska sfären till samhället. Medan Samhället är allt som inte har med poltik att göra, som föreningsliv, familj, gemenskap mellan vänner eller grannskap, är staten begränsad till det politiska.

Förhållandet mellan stat och samhälle är centralt i alla politiska frågor eftersom politik handlar om var gränsen mellan medborgarens respektive politikens maktsfär ska gå. I friskolesystemet ligger makten att välja och välja bort skola hos föräldrar och elever, hos samhället. Med enbart kommunala skolor har däremot politiken all makt att avgöra vilka skolor som ska finnas samt hur eleverna ska fördelas däremellan.

Håkan Juholt och hans parti kan säkert komma att kritisera olika delar av friskolesystemet, men det kommer inte att vara politiskt möjligt att avskaffa.

Därmed liknar Juholts öde i skoldebatten borgerlighetens under 1900-talet. Han måste förhålla sig till övriga partiers inriktning. Juholt kan kritisera på marginalen, men föräldrars och elevers rätt att välja skola kommer han inte kunna villkora.

Så är det, att vara ett parti bland andra.