Ett hundra miljarder

När det ondas genius Dr Evil i Mike Myers komedi Austin Powers (1997) ska bestämma hur mycket pengar han kräver för att inte förgöra världen med atomvapen sufflerar hans råd­givare att en miljon dollar inte precis räcker så långt nuför­tiden. Dr Evil kiknar nästan av förvirrad upphetsning när han höjer budet till för honom otänkbara ett…hundra…miljarder… dollar.

I veckan kom verklighetens Dr Evil, Robert Mugabe, ikapp fiktionen. Zimbabwes centralbank började då cirkulera sedlar med just den valören. Och eftersom inflationen i Zimbabwe (i skrivande stund) officiellt har nått 2,2 miljoner procent (andra menar att den snarare ligger på 12,5 miljoner procent) räcker den nya sedeln inte alls till särskilt mycket. Den räcker till en limpa bröd, för den som har turen att hitta en butik som fortfarande har bröd.

På den svarta marknaden växlas den nya sedeln mot en normal amerikansk dollar. Det är det verkliga värdet. Men i officiell, statligt reglerad växling kostar den fem dollar. I det glappet finns det stora pengar att hämta för Robert Mugabe. Alla som vill verka legalt i Zimbabwe, och spendera exempelvis biståndspengar där, måste nämligen genom denna växling se en stor del av beloppet sväljas av Mugabes centralbank.

Det finns naturligtvis tillfällen där behovet att motverka nöden väger tyngre än oviljan att hålla en korrupt regim under armarna. Men man ska vara medveten om problematiken. Enligt Sidas årsredovisning för 2007 avsattes då 139 miljoner kronor till utvecklingssamarbete med Zimbabwe. Är det väl placerade pengar?

Den nya sedeln beräknas sjunka lika snabbt i värde som sina föregångare. På eBay, där­emot, låg högsta budet på en oanvänd sedel igår eftermiddag på 59 riktiga dollar. Robert Mugabe kommer aldrig att förstå varför: människor kan skapa värden ur nästan ingenting om man bara låter dem.