Hej, vill du leka med mig? Jag kommer inte ihåg om det var exakt så brevet började, det har trots allt gått snart trettio år sedan jag skrev till kronprinsessan Victoria, men det var innebörden i det som stod där med spretiga barnbokstäver.
Hon verkade vara en lämplig lekkamrat tyckte Maria, fem år, i Uppsala. Vi var lika gamla, hade båda en lillebror, långt brunt hår och en pappa som jobbade i Stockholm.
Jag förklarade att jag skulle kunna följa med pappa som ”pändlade” på tåget och hälsa på. Kanske har du sett honom i tv, han har blå kavaj, minns jag också att jag skrev.
Victoria hade ju ingen aning om vem jag var – jag visste förstås desto mer om henne – och kanske tänkte jag att det faktum att min pappa hade intervjuats i Rapport ett par gånger var ytterligare en gemensam nämnare. Hennes pappa var ju också med i tv ibland.
Jag fick ett svar i form av ett visitkort från hovets pressekreterare Elisabeth Tarras-Wahlberg. Att få brev från hovet var förstås kul, men jag tror inte att det var det faktum att Victoria var prinsessa som fick mig att skriva brevet. Mer att hon verkade vara en trevlig tjej som bakade lussekatter, simmade klädsim och som fick den där hunden jag önskade mig.
Victoria var, trots alla olikheter, någon jag kunde identifiera mig med. I någon mån är det kanske fortfarande så. Vi började skolan, växte upp och nu ska hon gifta sig.
Jag är långt ifrån ensam om detta ganska odramatiska förhållningssätt till både kungafamiljen och på sätt och vis även monarkin. Man skulle kunna tala om nationella symboler men det låter lite väl distanserat för att beskriva vad som ofta har en betydligt mer familjär prägel. ”Min hustru skulle gärna vilja överlämna till bröllopsparet ett vackert, av henne handsytt hjärta. Hur gör vi enklast?”, undrade en frågeställare när SvD bett läsarna om frågor inför bröllopet. Det låter inte som en fråga om en blivande statschef.
Monarkin är ett statsskick men det är mer än så. Visst kan man se bröllopet som en ursäkt för att debattera allt ifrån staket i Hagaparken (DN 18/6) till apanagets storlek, men det finns nog bättre tillfällen.
Vi blev aldrig lekkamrater, men idag vill jag ändå instämma med alla andra som önskar er båda stort grattis och lycka till!
