Gårdagens lördagsintervju med KD-ledaren och socialministern Göran Hägglund handlade till stor del om den sjukförsäkringsdebatt som jagat regeringen under längre tid. Problemet med regeringens hantering av debatten är att i floden av anklagande frågor hinner de inte tänka på sina svar, bara för- svara sig. Således förklarar Göran Hägglund, femtielva gånger om, att förändringarna i sjukförsäkringen är nödvändiga eftersom vi kommer ur en situation där vi var världens friskaste och världens mest sjukskrivna – samtidigt.

Häromdagen menade Lena Mellin i Afton- bladet att reformen nästan inte givit någon effekt. I P1 igår hänvisade intervjuaren Tomas Ramberg till andra siffror och menade att Sverige nu nått ”normala” nivåer vad gäller sjukskrivningstal. Hans följdfråga var intressant: ”Kan ni inte lugna er nu?”

Det är just denna episodiska inställning som är problemet. Diskussionen förs genom- gående utifrån enskilda fall, som antas vara allmängiltiga, men som i själva verket bara är slumpmässigt utvalda. Ett sjukförsäkrings-system ska inte pendla mellan lugna lägen och frenetiska dito. Ett sjukförsäkringssystem ska vara generellt och långsiktigt. En reform görs inte för att sedan rullas tillbaka till ruta ett.