Jamen, spring i djupled! Jamen, gå inte och dräll med bollen! Jamen, byt in någon som kan röra på benen! Herregud, hur svårt kan det vara!? Under EM-gruppspelet har det gått tretton förbundskaptener på dussinet. Envar sin egen Hamrén, i alla fall i sitt eget vardagsrum.

Precis som envar tycks vara sin egen Kamprad, i alla fall på sitt eget kontor. En mycket stor andel av svenska folket är nämligen lovande entreprenörer – på det mer teoretiska planet.

I veckan lade Entreprenörskapsforum fram årets rapport om företagsamhet i Sverige, som bygger på data från Global Entrepreneurship Monitor – ett internationellt projekt som undersöker attityder, aktiviteter och ambitioner i ett stort antal länder.

Glädjande nog sticker svenskarna ut i kraft av sin optimism: Över 70 procent anser att det finns goda möjligheter att starta företag där de bor, vilket är en långt större andel än i USA, Kina och övriga Norden. Hela 40 procent anser dessutom att de har den kunskap och förmåga som krävs. Det talet ligger i linje med andra länder, men inger fortfarande respekt. Nästan varannan person i vårt land upplever sig ha egenskaperna som krävs för att driva eget.

Men steget från tanke till gärning är långt. Sju av tio må tycka att förutsättningarna för att starta företag är goda, men bara en av tio planerar att göra slag i saken inom tre år. Och ser man till hur många som verkligen är i gång med att starta, eller just har startat, ett företag hamnar Sverige först på plats 17 av 23 rika länder. I fjol ökade antalet företagsstartare rejält men samtidigt minskade antalet företagare som driver verksamheter som hade mellan tre månader och tre och ett halvt år på nacken.

Bilden blir motsägelsefull: Å ena sidan tycker svenskarna inte bara att förutsättningarna för företagande är goda utan också att de har blivit avsevärt bättre på senare tid. Å andra sidan har man ingen större lust att prova på. Man anser att mediernas bild av entreprenörskap har blivit mer välvillig, men när man får frågan om det är ett bra karriärval att starta företag blir andelen ja-svarare låg.

Den låga andelen företagare behöver inte heller spegla en allmän brist på företagsamhet. Den här gången studerar Global Entrepreneurship Monitor även vad man kallar ”entreprenöriella anställda”, det vill säga personer som tar fram nya varor och tjänster eller startar nya enheter eller dotterbolag åt sina arbetsgivare, och där ligger Sverige enormt väl till. Ingen annanstans är en lika stor del av arbetskraften aktivt engagerad i verksamhetsutveckling. I stora EU-länder som Frankrike, Tyskland och Storbritannien handlar det om cirka fyra procent av befolkningen, i Sverige om mer än tre gånger så många.

För några veckor sedan kom McKinsey med sin Sverigerapport, som visar att vår tillverkningsindustri har haft en enastående produktivitetsutveckling sedan 1990-talet. Uppenbarligen har de stora exportföretagen lyckats ta vara på förändringsviljan och viljan att ta ansvar hos medarbetarna, medan den inhemska tjänstesektorn och den offentliga sektorn har varit mindre framgångsrika. Sammantaget växer nämligen inte svensk ekonomi alls i den takt som den höga andelen företagsamma medarbetare egentligen motiverar.

Fast det handlar inte bara om ledarskap utan också om regelverk. Att människor ser möjligheter till företagande men avstår från att utnyttja dem är bara en skenbar paradox. Beslutet att lämna en anställning till förmån för eget företagande har inte bara med självförverkligande och frihet att göra utan också med balansen mellan belöning och risk. Det behövs omprövning inte bara av statsindividualismens kusin, storföretagsindividualismen, utan också av hur villkoren ser ut.

Om en driftig projektledare i ett väletablerat storföretag ska avstå från månadslön, tjänstebil, lagstadgad semester och chanser till avancemang – och dessutom ta ett rejält lån på huset – behövs möjligheter att bli riktigt lyckosam ekonomiskt. Bevisligen kan man bli rik på företagande i Sverige, men att några lyckats med konststycket är ingen garanti för att företagande behandlas som sig bör. Bra näringsklimat handlar om mycket mer än skatter, men beskedliga justeringar av skatten på inkomst, kapital och optioner kan göra företagarbanan attraktiv för många fler.

Visst är det viktigt med storföretag som bemannas av driftiga personer, men all förnyelse kan inte ske i befintliga organisationer. För att dynamiken ska bli riktigt stark, och nya branscher växa fram, behövs nya företag. Dessutom vet vi att unga och snabbväxande företag står för en mycket stor del av jobbskapandet. Inte bara näringslivet, utan också ökad rörlighet i näringslivet, är ett allmänintresse.