Anders Borgs räknesnurra gör att det som vanligt är snurrigt värre i försvarspolitiken. För ett par veckor sedan gav försvarsminister Karin Enström beskedet att Försvarsberedningen ska börja arbeta med sikte på att till nästa sommar göra en bedömning av ”den säkerhetspolitiska utvecklingen och sammanhängande konsekvenser för svensk försvars- och säkerhetspolitik”.

Mot bakgrund av den analysen ska beredningen i ett andra steg dra slutsatser för det svenska försvaret. Beredningens arbete ska sedan utgöra ett underlag för ett försvarsbeslut 2015. Som jag förstår det är inte valåret 2014 längre aktuellt för beslut.

Samtidigt råder det oklarhet om planerna på en statssekreterartrojka med uppgift att skära i försvaret för att inom rådande anslagsnivå få plats med Super-Jas. Allt i enlighet med budskapet från finansministern och statsministern.

Oklarheten är dock inte större än att ÖB Sverker Göranson i går överlämnade underlaget för en sådan operation. Det är förstås hemligt. Det är dock inte någon hemlighet att konsekvenserna av ett sådan beslut blir synnerligen långtgående och gör sig gällan delångt in i framtiden. Även utan Super-Jas går försvarsmaktens ekonomi inte i hop. Yrkesförsvaret kostar mer än beräknat och efter 2015 finns en mångmiljardkrävande materielpuckel att hantera.

Senast i Almedalen slog ÖB Sverker Göranson fast att blir det som Borg vill måste ambitionerna sänkas för vilka uppgifter försvaret ska klara och ”hela eller delar av marinen eller av armén eller flygvapnet” väljas bort. Enligt TT räknar ÖB nu dessutom med att Super-Jas blir dyrare än beräknat.

Något slags besked om regeringens viljeinriktning lär väl i alla fall komma i samband med budgeten.

Övermodig politisk vilja i kombination med dåligt beredningsarbete har bäddat för problemen med reformeringen av personalförsörjningen. Tyvärr har inte regeringen lärt sig av misstagen utan snubblar vidare enligt samma metod som förra gången. Det analytiskt logiska förhållningssättet vore att först göra den säkerhetspolitiska omvärldsanalysen.

Men om det är så här vi ska ha det borde försvarsministern i alla fall ha modet att föra en öppen diskussion om konsekvenserna.