Sedan EU-inträdet 1995 har juridikens betydelse i samhället ökat. Domare i svenska domstolar har därmed fått mer makt – och ökat ansvar. Mest inflytande har de 16 justitieråden i Högsta domstolen, HD.
Det är HD som genom sina avgöranden ska vägleda lägre instanser. Men just nu utmanas HD:s auktoritet av domstolar runt om i landet. Saken gäller om en person, för ett och samma fel, både ska kunna dömas för skattebrott och dessutom, i ett separat förfarande, tvingas betala ett så kallat skattetillägg på upp till 40 procent av den skatt som undanhållits.
Kritikerna menar att det strider mot Europakonventionens förbud mot dubbelbestraffning. Men i mars i år kom HD med röstsiffrorna 3–2 fram till att systemet är tillåtet.
Några månader senare underkände hovrätten i Göteborg HD-beslutet. Hovrätten konstaterade att när det gäller fri- och rättigheterna i Europakonventionen, som är svensk lag, så är det ytterst den linje som företräds av Europadomstolen i Strasbourg som gäller.
För några veckor sedan underkändes HD-beslutet i tät följd av tingsrätterna i Varberg och Haparanda.
HD:s majoritet menade att det aktuella fallet gällde en mer allmän fråga ”om svensk lagstiftnings förenlighet med konventionen”. Då bör det, sade HD, krävas ”klart stöd” i Europakonventionen eller Europadomstolens praxis för att ”underkänna den ordning som gäller enligt intern svensk reglering”.
”Klart stöd” är ett gammalt krav som HD nu oväntat dammade av – trots att kravet inte använts i en lång rad andra viktiga principfall som rört Europakonventionen på senare år.
En jurist skulle kanske säga att synsättet är i otakt med den svenska författningsutvecklingen. På ren svengelska blir det: beslutet är helt feltajmat. Så sent som för några veckor sedan beslutade riksdagen att ta bort det gamla kravet på att lagar endast kan underkännas om de ”uppenbart” står i strid med grundlagen.
HD är nu inte en författningsdomstol av tyskt snitt, som prövar lagars förenlighet med grundlagen på ett abstrakt plan. I Sverige är det alltid verkliga fall som gäller. HD:s beslut gällde ett åtal för skattebrott mot två personer som redan fått betala skattetillägg.
Det är uppenbart att HD tagit med i beräkningen att hela systemet med skattetilläggen stod på spel i fallet. Men domar mot enskilda individer, precis som exempelvis journalistiska eller vetenskapliga arbeten, måste givetvis alltid vara konsekvensneutrala. Ingen ska behöva riskera en annan – sämre – rättslig prövning bara för att det finns många andra som befinner sig i samma situation.
Domare måste alltså ha integritet. De måste döma efter övertygelse om vad som är rätt och fel – oavsett vad politiker, inflytelserika organisationer eller för den delen andra domare tycker.
Denna uppgift att fatta opartiska beslut gäller förstås även i mål där staten är part eller har särskilda intressen. Individens rätt får inte offras för systemets väl.
Clarence Crafoord är chefsjurist vid Centrum för rättvisa. clarence.crafoord@centrumforrattvisa.se
