Socialdemokraternas valstrategi har varit en snackis på sistone. Rörelsen siktar högt och prislappen åker med uppåt. För 70 miljoner kronor ska 40 procent av väljarna vinnas. Översätter vi den Socialdemokratiska kampanjbudgeten till det där uschliga landet i väst där makt kan köpas för pengar – USA – är det i stort sett jämnt skägg mellan S som lägger runt 7,77 kronor per svensk och valförloraren John McCain som lade 7,64 kronor per amerikan när han fajtades med Barack Obama om presidentposten.
Socialdemokraterna lägger alltså jämförbart mest per invånare, men tittar man på blocken ligger Alliansens sammanlagda kampanjpott högre – mycket tack vare Centerpartiets rikedom. Centern plockar smått fantastiska 65 miljoner ur partibörsen för att nå 10 procent av väljarna.
De båda storsatsarna är uppenbart pressade och det är ingen ogrundad stress de känner. Både S och C framstår just nu som vilsna och konturlösa och det märker också väljarna. I en färsk mätning från Aftonbladet/United Minds (24/11) dyker S under 30 procent, medan Centerpartiet får ynka 4,4 procent av väljarstödet. Det betyder att Centern har tappat fyra av tio väljare sedan valet 2006. Visserligen ser det ännu mörkare ut för Kristdemokraterna, som återigen hamnar under riksdagsspärren, men de är i alla fall vana vid den spänningen.
Och framför allt – KD framstår åtminstone som om de är på gång i startgroparna. Centern går snarare på tomgång – och inte hjälper det ständiga blåsandet kring näringsminister Maud Olofsson, vars agenda knappast lär medge någon tid över att leda partiet just nu. Om två allianspartier tvingas slåss om Broder fyra procent i valrörelsen kan det bli besvärligt.
Vi har sagt det förut och vi säger det igen: En valallians 2010 skulle lösa betydligt mer än att vifta med en tjock plånbok.
