Den kommunala hyresgarantin har inte blivit någon succé. Enligt ett inslag i Ekot har den använts i bara 700 fall sedan 2007. Emellanåt har administrationskostnaderna varit högre än de utbetalade beloppen.

Bostadspolitiken är en tickande bomb i regeringens knä. Bostadsbristen är sedan länge ett problem på individnivå, men nu blir den snabbt alltmer broms på utvecklingen i Sveriges tillväxtområden. Kosmetiska grepp som hyresgarantin gör varken till eller från.

Det är avreglering som krävs. Dels när det gäller hyressättning och uthyrning av egen bostad, dels när det gäller myndighetsnormerna om var och hur man får bygga. Det är inte politiskt ofarligt att agera, men tro inte att passiviteten är riskfri den heller.