När Maria Wetterstrand inledningstalade på Miljöpartiets kongress i Uppsala sade hon att ”en middag på restaurang ska inte behöva kosta som fem nya toppar från HM”. Skulle tro att det summerar till i snitt ungefär en femhundring.
Valet av motivering för att sälja in ett förslag om halverad moms på vissa tjänster säger det mesta om hur partiledningen försöker ladda om varumärket för att bli mer aptitretande för Storstädernas folk. Det är middagslinjen som gäller som alternativ till Alliansregeringens arbetslinje.
När valmanifestet spikades slogs det fast att MP ska verka för att 35-timmars arbetsvecka införs under nästa mandatperiod. Det långsiktiga målet är 30 timmar. Med de gröna i regeringen vill man också återinföra det så kallade friåret.
För att tvätta bort stämpeln av tillväxtfientlighet talar man nu om grön tillväxt. I syfte att öka företagande och innovationer vill även inför ett entreprenörsfriår – samtidigt vill man dock straffa de som lyckas genom att öka skattebörden. Höjd a-kassa är man däremot för.
Maria Wetterstrand gillar inte bilar och om de gröna fick bestämma skulle bensinskatten bli ännu högre än med de 49 öre som de rödgröna har enats om. För att inte utmana alltför mycket har hon erbjudit ett bidrag för att konvertera bensin- och dieseldrivna bilar till biogas eller el. Lysande, eller hur?
Kongressen satte dessutom stopp för partiledningens förslag om nymiljöbils- och skrotningspremie.
MP vill gärna framstå som ett grönt frihetsparti men man går till val på motsatsen. På kvotering av föräldraförsäkringen. Kvotering är bara frihet för politikerna att bestämma. Oavsett vad familjerna själva önskar ska en tredjedel ska gå till vardera föräldern och bara en tredjedel stå till fritt förfogande. Som grädde moset beslöt kongressen att MP ska gå till val på en förlängning av föräldraförsäkringen till 18 månader.
I går delade Peter Eriksson ut kongresspriset Den goda maten. Priset gick till restaurang Franzén/Lindeberg i hjärtat av Stockholm i Gamla stan. Den har två stjärnor i Guide Michelin och att äta en middag där kostar snarare skjortan än fem toppar på HM.
Prismotiveringen löd: ”Man kan gå ut och äta en middag på restaurang. Men går man till Franzén/Lindeberg får man en upplevelse som man aldrig kommer att glömma.”
Det är likadant med MP. Man kan gå på en partikongress men hos de gröna får man en upplevelse som man aldrig glömmer.
Bakom den liberala storstadsfasaden har partiet bevarat en hel del från miljönissetiden. Men det är inte de rena tossigheterna som är mest oroande utan de modernas brist på verklighetsförankring. Det blir dyrt – och det kan stå Sverige dyrt.
