Om den senaste Sifomätningen vore en Shakespearepjäs skulle den heta Much ado about nothing (Mycket väsen för ingenting).

Här har presenterats seriell budgetproposition med bland annat miljardskattesänkningar och järnvägssatsningar utöver det vanliga. Statsministern ler igen och finansministern har visat debattiver som vore det valrörelsens slutskede.

Vad större är har Stefan Löfven börjat tala. Ett vågat steg med tanke på hur väl opinionssiffrorna föll ut under den tid då han ännu höll sig till fåordiga uttalanden. När beskeden ännu bestod av hänvisningar till interna utredningar och till Leif Pagrotsky. Delvis är S ännu kvar i sin tankebubbla, men blad har tagits från diverse munnar.

Allt detta väsen till trots visar Sifomätningen för oktober ingenting utanför felmarginalen.

M står still: 28,8 (28,7 i september). C och KD detsamma men möjligen en antydan om rörelse för FP: 5,6 (6,6). Alliansen som helhet når 42,2 (43,9).

S är största parti med 32,1 (33,3). De rödgröna får gemensamt (även om de inte är tillsammans) 48,6 (48,1). Knappast att betrakta som En midsommarnattsdröm.

Vad innebär det att S står still när Löfven talar, men stadigt lyfter då han tiger?