På en fest för några år sedan hamnade jag bredvid Jörgen Widsell. På 1970-talet tillhörde han det benhårda maoistiska gäng som drev tidningen Gnistan. Sedermera blev han en av ärkekapitalisten Jan Stenbecks lakejer, och var med och startade allt från kommersiella etermedier till gratistidningsjätten Metro.

Jag frågade hur han såg på sitt ideologiska sidbyte. Målsättningen är fortfarande densamma, menade han. Den idé som förde honom till kommunismen – att de fattiga ska få det bättre och att de förtryckta folken ska befrias – visade sig få bäst utdelning under kapitalismen.

Enligt frasradikalernas självgoda verklighetsbeskrivning är kamp mot kapitalism samma sak som kamp mot egoism. När det sedan har visat sig att kapitalism levererar högre och bredare välstånd än de marxistiska teserna, då har frasradikalerna tagit avstånd inte från marxismen men från välståndet, som nu fördöms som andefattig konsumism.

Vem är egoisten? En riktig radikal vågar ompröva sin egen världsbild.

Credit Suisse presenterade i förra veckan en första Global Wealth Report, tänkt att bli världens största återkommande granskning av global förmögenhetsutveckling.

Sedan år 2000 har världens samlade förmögenhet stigit med 72 procent – trots krisen. Fram till 2015 förväntas en tillväxt på ytterligare 61 procent.

Rikedomen är tragiskt ojämnt fördelad. På pyramidens topp tronar drygt tusen dollarmiljardärer, varav hälften bor i Nordamerika. Sett på nationsnivå ligger Schweiz i topp, där förmögenheterna ger ett genomsnitt på 372692 dollar per vuxen. Sverige ligger på sjätte plats. På tio år har privatförmögenheterna växt med 91 procent. Utslagna på befolkningen skulle de svenska rikedomarna ge 243506 dollar per vuxen. Men så är det förstås inte – rapporten noterar snarare förvånat att 30 procent av svenskarna har negativ förmögenhet.

Pyramidens botten utgörs av tre miljarder människor som saknar eller har mycket litet kapital. Påfallande ofta i stater där ekonomisk frihet och äganderätt är eller länge har varit satt på undantag, som i Central- och Västafrika. Halva jordens befolkning delar på två procent av världens förmögenheter, medan den rikaste procenten äger 43.

Det är mitten av pyramiden som är uppseendeväckande. Den består nu till en tredjedel av kineser.

På bara något decennium har kapitalismen lyft Kina ur fattigdom och skapat den nya globala medelklass som utgör välståndsresans lokomotiv.

Det är radikal fattigdomsbekämpning på riktigt.