I min förra kolumn rekommenderade jag KD att avstå Pride, för att markera mot synen på sexualitet som ett politiskt och offentligt objekt. Givetvis gällde det inte HBT, utan sexualitet i allmänhet. Ändå klandrades jag i en debatt som de flesta av er aldrig hört talas om för att kräva att just homosexuella bör dölja sin läggning.
Påhoppet var infamt men ointressant. Ändå vill jag återvända till debatten. Den innehöll en del som jag tror är av generellt intresse.
Riksdagsmannen Hanif Bali (M) twittrade att tanken på mig fick honom att kräkas i munnen. Han kallade mig idiot. Jag frågade honom om tilltalet var lämpligt för en riksdagsman för vad som vill vara landets statsbärande och mest inkluderande parti. Han svarade hånfullt. Jag skickade mailkopior till moderaternas partisekreterare och rikdagsgruppens ordförande. De svarade inte.
SvD:s ledarsida är en viktig del i det offentliga samtalet. Bali är medlem av rikets lagstiftande församling. Att han ägnar sig åt att håna demokratins aktörer är djupt problematiskt. Att reaktionerna uteblir från riksdagen och partiet är värre. Det borde oroa varje tillskyndare av det öppna samtalet, däribland Fredrik Reinfeldt, som ju själv tydligt vinnlägger sig om att skänka värdighet åt sitt parti och ämbete.
En annan observation. Efter att Expressens ledarsida upplysts via Twitter att min kolumn var homofob (tydligen såg man inte det själv, utan behövde upplysas) anklagade den mig för att vara rasist: om jag tycker att KD inte bör delta i Pride tycker jag rimligen också att medborgarrättskampen i USA inte borde ha tillåtits. Logiken förutsätter förstås en fantastisk tolkning av min text, men döljer framför allt en oroande oförmåga att skilja dels på lagar och attityder, dels på negativa och positiva rättigheter. Att vår största liberala ledarsida inte är bekant med grundläggande liberala idéer är nedslående.
Vidare till debattsajten Newsmill. Där diskuterades mitt libido med utgångspunkt i min åsikt att sexualiteten bör vara privat. (Vad skulle hänt, kan man undra, om samma resonemang tillämpats på feminister som är emot porr?) Det var en orutinerad skribent, men på andra håll gjorde också ledande liberala debattörer nästan genomgående exakt samma misstag: de såg inte skillnaden på privat och offentligt.
Tankefelet är av samma slag som att förväxla att vara emot med att vilja förbjuda, men här gick glidningen från att uppskatta till att göra obligatoriskt, givetvis med politisk makt. Uppskattar man exempelvis Pride äger andra inte rätten att neka deltagande eller vara emot evenemanget. Det är då och bara då som det blir begripligt att rekommendationen att KD bör avstå Pride kan uppfattas som en uppmaning att förbjuda Pride och gömma homosexuella.
Vi säger ofta att våra politiker saknar idéer, men på torget, där sådana bör diskuteras, bullrar, larmar och skrålar en intolerant och oreflekterad mobb. Jag tror att allt hänger ihop. Den vulgära ytan ger bristen på djup och tvärtom. Hanif Bali och Expressens ledarsida förutsätter varandra. Vårt offentliga samtal mår inte bra.
