Juholtaffären ändrade inte bara väljarnas syn på Juholt utan också på hans parti. I novembermätningen från Sifo får Socialdemokraterna 27,4 procent och ligger kvar på sin nya, lägre nivå. I Stockholm får de 19 procent och är mindre än hälften så stort som Moderaterna.

I januari väljs med all sannolikhet Jonas Sjöstedt till ny ledare för Vänsterpartiet. Det blir inte lätt för en sargad socialdemokrati att värna sin vänsterflygel mot hans radikala framstötar samtidigt som man ska återskapa förtroendet hos de förlorade väljarna i mitten.

Jag vet inte hur Juholt har det med yogan men fram i vår behöver han all smidighet som han kan uppbringa. Bland mycket annat.

Även för Göran Hägglund väntar en prövningarnas vinter. Medan Centerpartiet under Annie Lööf har ryckt upp sig och med 6,7 procent i november ligger en aning över sitt valresultat från 2010, fortsätter Kristdemokraterna sin kräftgång. De är nu nere på 3,2 procent, vilket är det sämsta resultatet på 15 år.

Jag misstänker att detta blir ett slagträ för bägge lägren i kampen om partiledarposten. Där Odell ser behovet av partiledarskifte, ser Hägglund splittringens pris.

Jag tror att bägge har fel. Nyckeln till framgång heter varken Hägglund eller Odell utan begriplighet och konsekvens i politiken. Partiet måste tala om vad man går ut på innan väljarna kan ta ställning till om de gillar det.