Jag vet inte vilken popdänga som Fredrik Reinfeldt nynnar på, men det skulle vara helt rätt med några rader från John Lennon ”Life is what happens to you while you are busy making other plans”. Det är en riktig EU-hit.
För statsminister Fredrik Reinfeldt är klimatet den riktigt stora frågan under det svenska EU-ordförandeskapet. Om Sverige lyckas lotsa igenom ett nytt Kyotoavtal är det en framgång som dessutom kommer att väga tungt på hemmaplan inför valet 2010. Men medan regeringen lägger planer för att förbättra klimatet är det klokt att räkna med att det också kan försämras.
Europaminister Cecilia Malmström påminde i ett tal den 18 maj om EU:s krishantering om hur det oväntade drabbade det franska och tjeckiska ordförandeskapet. Georgien och Gaza, finanskris och svininfluensa tvingade fram ändrade planer. Men regeringens krisenhet jobbar ”dag och natt” för att identifiera vilka kriser som kan tänkas dyka under det svenska ordförandeskapet.
Det är dock som Malmström konstaterade nästan omöjligt att känna sig på den säkra sidan: ”Life is what happens to you while you are busy making other plans”.
En kris som redan har börjat byggas upp är dragkampen om det iranska kärnvapenprogrammet och som kan bli het under det svenska ordförandeskapet. Vad det handlar om är att undvika en internationell kris med potential att skaka om hela regionen. Kort sagt, sätta stopp för Irans ambitioner att skaffa kärnvapen. Alternativt, om vi ska tro försäkringarna från Teheran om att den viljan saknas, tvinga fram ett säkert kontrollsystem.
USA är förstås huvudaktör på vår sida av saken, men EU är en viktig medspelare inte minst när det gäller att utforma en sanktionspolitik som biter – eller inte biter.
President Barack Obama har erbjudit regimen i Iran ”en ny start” i relationerna med USA. Samtal, inte hot, är huvudspåret. Hittills har dock Iran gjort tummen ned med sedvanligt aggressivt språkbruk. Även med Obama i Vita huset är USA fortfarande USA.
Trots att det iranska ledarskapet låter precis som vanligt är den-utsträckta-handens-politik värd att pröva och det är också rimligt att diplomatin ska få tid att verka. Det är en helt annan sak att bjuda Iran på möjligheten att inte ändra inställning. Just det gjorde dock Obama i samband med toppmötet med den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu. Enligt Obama räcker det med att små framsteg för att politiken ska få godkänt när den ska utvärderas vid årsskiftet.
Med det lackmustestet ligger vägen öppen för Iran att lura skjortan av presidenten och som hittills fortsätta att utveckla programmet.
Det finns olika uppfattningar om och hur nära Iran är att kunna tillverka en atombomb. Budet från USA är sannolikt inte under 2009 medan man från Israels sida hävdar att Iran kommer att kunna göra det redan i år. Det enda säkra vi vet är att vi inte kan vara riktigt säkra. Men vill vi ta risken att den israeliska bedömningen är fel? Inte jag i alla fall.
Israel lär inte heller vilja ta den risken och därför är en militär lösningen en reell option. Synd bara att premiärminister Netanyahu försvagar Israels ställning i världen genom att vägra ta ordet tvåstatslösning i sin mun. Istället för halvljummen diplomati borde Iran ställas inför ett tydligt val mellan att välkomnas in i värmen och ett hot om isolering, och i den processen kan Sverige som ordförandeland spela en roll.
Som en påminnelse om vad som kan vänta bakom hörnet provsköt Iran för några dagar sedan en medeldistansrobot med kapacitet inte bara att nå Israel utan också Europa. Kanske vore Bushs missilsköldssystem inte så dumt att ha i alla fall…
