”Ambitionen är att rätten till subventionerad hälso- och sjukvård ska utvidgas för vissa grupper som i dag saknar tillgång till subventionerad hälso- och sjukvård.”

Så stod det i den migrationspolitiska ramöverenskommelsen. Jag minns inte att jag reagerade särskilt på formuleringen då när den presenterades för något år sedan. Kanhända för att den blocköverskridande enigheten basunerades ut med buller och bång och för att det i alla sammanfattningar av innehållet – även de som formulerades av parterna själva – lät som att saken nu var biff. De ständigt omdebatterade papperslösa skulle nu få tillgång till vård, sades det.

Även själva begreppet papperslösa förtydligas i överenskommelsen: ”personer som håller sig undan verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning samt personer som befinner sig i Sverige utan att ha ansökt om nödvändiga tillstånd för att vistas i landet är föremål för utredning”.

Det vettiga i att låta personer som vistas illegalt i landet samtidigt ta del av medborgarnas gemensamma lösningar kan på goda grunder ifrågasättas. Medborgerliga rättigheter och skyldigheter är ett samhällsfundament och man bör akta sig för att uppifrån institutionalisera olika nivåer av medborgar/invånarskap.

I helgens lördagsintervju i P1 blev det där ”vissa” plötsligt viktigt och en oenighet som anats ett tag blommade ut. Där Miljöpartiet menar alla papperslösa och illegala invandrare, menar migrationsminister Tobias Billström bara just ”vissa grupper”, samt förklarar att detta är något som regeringen och MP måste förhandla om.

Med tanke på hur det där ramavtalet ser ut är det rätt naturligt att det måste förhandlas. Formuleringen ”vissa grupper” är ju näppeligen glasklar. Men kommunikationen kring enigheten för ett år sedan var däremot det. Ur den synvinkeln är det inte konstigt att miljöpartisterna nu blir förvånade. De trodde ju att allt var klappat och klart! (Det trodde väl för övrigt KD med.)

Det är en politisk minnesbeta och en som MP faktiskt har gjort sig förtjänt av. När Miljöpartiets Gustav Fridolin häromveckan deltog i Ekots lördagsintervju satte han hårt mot hårt i frågan och förklarade att om regeringen inte gjorde de gröna till viljes pronto, så skulle hela överenskommelsen ”förlora sitt värde”. Underförstått: MP hotade hoppa av.

Detta är ett tydligt exempel på MP:s förmåga att övervärdera sig själva och hota och ställa ultimatum när dylikt beteende är helt fel strategi. Förvisso saknar regeringen egen majoritet i riksdagen och är i den meningen ”hotbar”. Men denna omständighet var ju ett av skälen till överenskommelsen med MP. Båda parterna poängterade för ett år sedan vikten av stabilitet på ett viktigt politikområde och i ramöverenskommelsen finns mängder av migrationspolitiska punkter och insatser gällande asylrätten, rättssäkerheten, öppenheten etc.

Ska man alltså uppfatta hotet häromveckan som att MP är redo att omintetgöra alla dessa andra insatser om de inte får sin vilja fram i frågan om de papperslösa, eller vad går egentligen deras ultimatum ut på? Det ter sig tomt att hota med en dramatisk sorti när de politiska alternativen ser rätt magra ut.